Annons

I love ChrisSkådespelaren Sylle förkroppsligar social skam

Sylvia Rauan i ”I love Chris”.
Sylvia Rauan i ”I love Chris”.

Skådespelaren Sylvia Rauan gör metateater på högsta nivå om hur hon försöker få jobb. Det är en komisk monolog om att vara konstnär och om hur manliga strukturer förminskar kvinnor och får dem att förödmjuka sig.

Publicerad

Skådespelaryrket är verkligen ingen räkmacka. Tvärtom. Institutionsteatrarna minskar storleken på sina ensembler, och erbjuder pjäs- eller ettårskonstrakt. Nu när Stadsteatern Kulturhuset stänger från nyår – och Dramaten gör detsamma nästa höst – blir det extra svårt att hitta jobb. Den som har tur blir antagen hos Teateralliansen som håller aktörer under armarna med utbildning och stöd mellan jobben. Fast det gäller ju att ständigt visa framfötterna, bli sin egen entreprenör och bli sin egen lyckas smed.

Skådespelaren Sylvia Rauan har därför skrivit ”I love Chris”, en monolog om en kvinna som desperat letar efter roller. Titeln är en parafras på Chris Kraus feministiska roman ”I love Dick” som inte bara diskuteras på scenen utan också bildar en förutsättning och idémässig grund för texten. Man behöver inte ha läst boken, utgångspunkten presenteras tydligt: att blottlägga hur manliga strukturer förminskar kvinnor och får dem att förödmjuka sig. Chris använder sig själv som exempel och förkroppsligar social skam.

Annons
Annons
Annons