Annons

Janerik Larsson:Ska Sverige ta efter Finland? /uppdaterad/

 Anders Borg, fd finansminister
Anders Borg, fd finansminister Foto: Malin Hoelstad
Under strecket
Publicerad

Efter det svenska valet i september är det inte långt kvar till det finländska riksdagsvalet den 14 april 2019 - några veckor före valet till EU-parlamentet.

Kjell Skoglund, VD för Finsk-Svenska Handelskammaren i Stockholm, tecknar i Hufvudstadsbladet det ett politiskt perspektivet på de båda riksdagsvalen:

”Jämfört med Finland var Sverige tidigt ute med de stora grundläggande reformerna. Sverige gick redan på 1990-talet under socialdemokratiskt styre med Göran Persson som statsminister in för att reformera den offentliga sektorn och arbetsmarknaden. Satsningarna på sysselsättning och tillväxt fortsatte med Moderaternas Fredrik Reinfeldt som statsminister. Resultatet är imponerande. Sverige har under en lång period hört till ett fåtal länder i Europa med stark tillväxt och ett överskott i statsfinanserna.

Att Finland inte lyckats genomföra några betydande reformer under 2000-talet syns tydligt i statistiken. Sverige har sprungit ifrån Finland rejält i så gott som alla kategorier: ekonomisk tillväxt (bnp), sysselsättning, skuldsättning, export och befolkningstillväxt. När det gäller ungdomsarbetslösheten är Sveriges siffror nästan lika dystra som Finlands.

Annons
Annons

Finlands oförmåga att reformera sina strukturer förklaras delvis av att Sannfinländarna seglade upp som ett stort parti och den traditionella maktrotationen mellan Centern, Samlingspartiet och Socialdemokraterna rubbades. Resultatet har varit svaga regeringar som tampats med interna konflikter.

Motsvarande fenomen har ägt rum även i Sverige efter Sverigedemokraternas starka frammarsch. Det har blivit svårare att forma en handlingskraftig regering för de båda politiska blocken, med alliansens högerpartier på ena sidan och Socialdemokraterna och vänstern på den andra. Ingendera parten har heller visat intresse för ett samarbete över blockgränserna.

Ett politiskt dödläge kan få konsekvenser för det svenska samhället och ekonomin. Landet befinner sig sannolikt i slutskedet av en långvarig högkonjunktur och har uppvisat vissa oroväckande symtom, bland annat i form av en ostabil bostadsmarknad. Risken finns att Sverige hamnar i en motsvarande situation som Finland med svaga regeringar som inte förmår genomföra de reformer som behövs.

Varken Moderaterna eller Socialdemokraterna har än så länge lyckats prestera en strategi för att hantera utmaningen från Sverigedemokraterna. De etablerade partierna valde i ett tidigt skede att isolera Sverigedemokraterna, trots partiets växande väljarstöd. Det är ett tydligt ställningstagande som ändå blir allt svårare att förverkliga. Sverigedemokraterna kan få en vågmästarroll efter höstens val, framför allt om varken Socialdemokraterna eller Moderaterna lyckas bilda en tillräckligt stark regering.”

Till detta kan en del läggas, bl a det faktum att dödläget i svensk politik faktiskt varat sedan utfallet av riksdagsvalet 2010 stod klart.

Att fortsatt dödläge kommer att drabba medborgarna hårt är uppenbart och det har t ex Torbjörn Nilsson skrivit om i Expressen härom dagen med utgångspunkt från ett mångordigt ”nödrop” från tidigare finansministern Anders Borg:

Det som sänkte Fredrik Reinfeldts andra regering var handlingsförlamningen och den kan inte bara förklaras med personfaktorer – att Borg och Reinfeldt slutade fungera tillsammans, att medarbetare efter medarbetare såg sig tvungna att lämna – det finns en strukturell förklaring också. De vågade inte lägga fram förslag eftersom de skulle förlora i riksdagen.

Det var det parlamentariska läget som dödade nya Moderaterna. 

Det var minoritetsregeringen som skapade idélösheten och släppte lös de destruktiva krafterna i alliansen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons