Annons
X
Annons
X

Benjamin Katzeff Silberstein: Sjöstedt såg riskkapitalister i S

Vad kommer man att minnas från gårdagens partiledardebatt? Kanske när Folkpartiledaren och utbildningsministern Jan Björklund skämtsamt tackade Socialdemokraternas representant, Mikael Damberg, för applåder. Eller när Damberg använde ordet ”husa” i ett replikskifte om hushållsnära tjänster, och förmodligen blev först under 2000-talet med att använda begreppet.

Men det finns mycket annat än lustigheter att ta med. För borgerlighetens del blev gårdagen ytterligare en påminnelse om vikten av att inte underskatta Socialdemokraterna. Gruppledaren Mikael Damberg representerade partiet eftersom Löfven saknar riksdagsplats. Förvisso begick Damberg den retoriska illgärningen att introducera sportparallellerna i debatten, men annars var han imponerande.

Visst var det en hel del tröttsamt tugg om att regeringen inte levererat resultat, men Damberg inledde framåtsyftande med vikten av forskning och innovation i en tid av global konkurrens. Den politiker som tror att frågan är för torr för att vara viktig i väljarnas ögon tror fel. Innovationer och entreprenörskap är starka faktorer för ett lands självbild och förmåga att hävda sig i globaliseringen.

Annons
X

Reinfeldt hade inga större problem med att försvara sig mot Damberg. Också oppositionen är nog medveten om att Sverige står sig relativt väl i den ekonomiska krisen. Statsministern kunde enkelt peka på att problemen till stor del finns i den exportindustrin, som ju är starkt beroende av läget i omvärlden.

Men Damberg framstod som den piggare och rappare av de två huvudkombattanterna. Lite som Reinfeldt när han var ung och nyvald.

Riksdagens debatter avgör dock inga val. Och gårdagen visade att en av Socialdemokraternas främsta huvudvärkar, regeringsfrågan, fortfarande är långt från löst.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Tonen mellan vänsterpartierna var stundtals lika hård som mellan regering och opposition. Åsa Romson gick ut hårt mot Damberg i migrationsfrågan och pressade på om Socialdemokraternas linje. Frågan är knappast en vattendelare, men det är däremot frågan om vinst i välfärden. Och där var sprickan mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna avgrundsdjup.

    Sjöstedt gick på Damberg i vinstfrågan som om Damberg själv vore riskkapitalist i vården. Nu vet ju ingen ännu vad Socialdemokraterna som parti tycker. Men som ställföreträdande för partiledaren konstaterade Damberg att Socialdemokraterna inte ställer upp på ”Vänsterpartiets modell” i vinstfrågan, samt att privata alternativ i välfärden är ”viktigt”.

    Visst, det är långt till valet och mycket kan hända. Men vinst i välfärden kommer att förbli en huvudfråga. Den handlar dessutom om grundläggande värderingar. Det är otänkbart att två partier med så vitt skilda åsikter i en central fråga skulle kunna regera ihop. Men det är klart. Samma fundering kan man ju ha kring Socialdemokraternas ledning och partiets vänsterfalang.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X