Annons
X
Annons
X

Sjöfyllerilagen handlar inte om säkerhet

Sjöfylleri var förbjudet redan med den gamla lagen, problemet var att den sällan tillämpades, skriver artikelförfattarna.
Sjöfylleri var förbjudet redan med den gamla lagen, problemet var att den sällan tillämpades, skriver artikelförfattarna. Foto: ANDERS WIKLUND/SCANPIX

SLUTREPLIK | SJÖFYLLERILAGEN

Birgitta Rydberg (FP), Barbro Westerholm (FP) och Johan Linander (C) riktar i en replik kritik mot vårt förslag om att anpassa lagen om promillegräns till sjöss till verkligheten och båtlivets faktiska förutsättningar.

Det är beklämmande att trion Rydberg, Westerholm och Linander använder antalet alkoholpåverkade människor som kontrollerats av sjöpolisen som enda måttstock för huruvida lagen är legitim eller inte. Det bekräftar vår ursprungliga tes: Det är inte i huvudsak för att förbättra säkerheten och välbefinnandet för de som besöker skärgården som lagen införts. Istället är den en del av nykterismlobbyns kamp mot vanligt folks livsval och dryckesvanor.

Vi vill börja med att slå fast en sak: Vi ifrågasätter inte att sjösäkerheten är viktig och måste säkerställas. Men den nya sjöfyllerilagen bidrar inte till det. Antalet olyckor och dödsfall är lågt och sjunkande, och var så även innan den nya lagen infördes. Sjösäkerhetsrådet skriver i sin sammanställning att “Merparten av de förolyckade [till sjöss] är män över 50 år med aktiviteter i insjöar. Ett regelmässigt användande av flytväst/flythjälpmedel hade sannolikt inneburit att halveringsmålet [om att halvera antalet förolyckade] uppfyllts med råge!” Olyckor med dödlig utgång beror alltså inte vanligtvis på att berusade förare av stora och snabba båtar kör ihjäl oskyldiga. I stället är drunkningsolyckor i mindre vattendrag i samband med exempelvis fiske, där personen saknar flytväst, mycket vanligare.

Annons
X

Alliansens politik bör i grunden vara restriktiv till nya regler om det inte tydligt kan visa att reglerna har en nytta som är större än de hinder och olägenheter den nya regeln medför för de berörda. Därför är det intressant att författarna skriver: “Den som vill sätta en annan, högre, gräns till sjöss än de 0,2 promille som gäller i vägtrafiken måste då svara på hur det ska gå till och utifrån vilka kriterier. Vem ska avgöra vad som är den ‘rätta’ gränsen, utifrån alla olika båtförares olika förutsättningar?”

Frågan som borde ha ställts innan lagen instiftades är: Varför sätta gränsen vid 0,2 promille? Med vilket underlag? Det måste vara upp till de regleringsivriga politikerna att kunna besvara de frågorna, inte de som drabbas av nya krångliga regler.

För pudelns kärna är denna: Kan den ökade regelbördan som Westerholm och Linander nu ålagt de som vistas i skärgården motiveras med att den har några faktiska positiva effekter?

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Nej, sjösäkerheten är deras huvudsakliga argument och det håller inte vid en närmare granskning. Sjöfylleri var förbjudet redan med den gamla lagen, problemet var att den sällan tillämpades. Istället för att börja bekämpa de riktiga sjöbusarna stiftades en ny lag som slår blint mot alla som har över 0,2 promille i blodet.

    Detta har minskat båtfolkets frihet, förstör för näringsidkare i skärgården och tagit resurser från annan brottsbekämpning. Och detta utan att några säkerhetsvinster redovisats. Det gör lagen till ett typexempel på en moralistisk skrivbordsprodukt som snarast borde förvisas till papperskorgen

    GUSTAV ANDERSSON (C)

    skärgårdslandstingsråd

    KARL MALMQVIST (C)

    seglare och förbundsstyrelseledamot i Centerstudenter

    Annons
    Annons
    X

    Sjöfylleri var förbjudet redan med den gamla lagen, problemet var att den sällan tillämpades, skriver artikelförfattarna.

    Foto: ANDERS WIKLUND/SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X