Annons

Den tunna isenSjälvutlämnande om av-och-på-förhållande

Lena Einhorn, född 1954, fick sitt stora genombrott med Augustprisbelönade ”Ninas resa”.
Lena Einhorn, född 1954, fick sitt stora genombrott med Augustprisbelönade ”Ninas resa”. Foto: Jessica Gow/TT

Kärlek som är både underbar och brutal. Lena Einhorns autofiktiva roman handlar om en relation kantad av rädsla – och gör dessutom upp med föräldrarna Jerzy och Nina.

Publicerad

Det finns en sådan vacker scen i ”Den tunna isen”, en där Lena Einhorn skriver om en stilla uppenbarelse; om det avgörande ögonblick då lyckan knackar på och kliver in. Upplevelsen jämför hon med hur Clarissa i filmen ”Timmarna” gör samma erfarenhet: ”It had seemed like the beginning of happiness.” Det ser ut som början på lycka också för romanens Lena, när ångesten hon känt i närheten av sin älskade Nicki till sist släpper sitt grepp. ”Jag glömmer aldrig känslan”, skriver Einhorn, ”den var inte rusig, den var inte explosiv. Den var djup, och tillfredsställande. Jag älskade, utan förbehåll.”

När det ser ut – och känns – som lycka, är det då lycka? Spelar det någon roll vad som händer sedan, eller hur länge tillståndet varar? Är känslor, erfarenheter och sanningar lika giltiga även om tiden ändrar, eller upphäver, dem? Sådana frågor väcks av den där scenen, av den där intensiva känslan av tillförsikt och tillfredsställelse, och av ”Den tunna isen” som helhet. De väcks eftersom Lena Einhorns bok är en djupdykning i kärlekens underbarhet och brutalitet, en närgången skildring av konsten att lära sig älska och mista.

Lena Einhorn är aktuell med romanen ”Den tunna isen”. Hennes senaste bok, den historiska romanen ”Geniet från Breslau” nominerades till Sveriges Radios romanpris 2019.

Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons