Själfull musik i intim miljö

Under strecket
Publicerad
Annons

Konsert
John Abercombie
Fasching
Kanske upptäckte han en gång för länge sedan att det är lättare att undvika jazzens klichéer om man spelar långsamt och hinner tänka efter. Särskilt gitarren är ju behäftad med många färdiga stilgrepp och många effekter.
John Abercrombie undvek de flesta på Fasching. Han lät kvartetten svälla och jäsa i långsamma skeenden. De tre stränginstrumenten lyfte ofta fram varandra och behövde trummorna som en dynamisk grund. Joey Baron tycktes älska det han gjorde och var inte rädd för att plaska rakt in i högtidligheten.
Violinisten Mark Feldman behövdes som stämningshöjare men var inte lika intressant solistiskt som Abercrombie. Basisten
Marc Johnson var ovanlig och ytterst inlyssnande.
Den här typen av själfull musik är en genre i sig, en musik som mediterar och tar sina bilder inifrån. Både Marc Johnson och Abercrombie har ju spelat med Charles Lloyd. Abercrombie formade sin musikaliska föreställningsvärld på 70-talet och ger ut skivor på ECM.
Jag är inte alls säker på
att detta hade gått fram så vackert på Skeppsholmen. Här på ett fullsatt Fasching blev allt så mycket mer intimt och dramatiskt. Stillsamheten skärpte uppmärksamheten och utrymmet i Abercrombies solon var till för att våra egna tankar skulle få leka.

Erik Centerwall

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons