X
Annons
X
Recension

Siv sover vilse Siv sover vilse utan pekpinnar

Det är i detaljerna och det generöst makliga tempot som "Siv sover vilse" får liv och verkligen lyfter, skriver SvD:s Jon Asp.

Astrid Lövgren som Siv. Foto: Karolina Pajak/SF Studios

Övernattningstemat, på utsatt plats och i begränsad tid, är triggande på flera sätt. Inte bara öppnar det för barnet att upptäcka nya världar, det blir också spelyta för oroskänslor – sammantaget för att rollpersonen bättre ska kunna få syn på sig själv i tillvaron.

Så var det i Pija Lindenbaums suggestiva bilderbok "Siv sover vilse", så är det ännu mer i dess utbroderade filmatisering. Här möts de två sjuåringarna redan på skolgården. Cerisia (Lilly Brown) är ny, ett "Stockholmstroll" i cerise kappa, röda lockar och vit päls på huvudet. Sameättade Siv (Astrid Lövgren) har på sig Polarn O Pyret-overall och fjällmössa, sluter upp bakom Cerisia, utan att situationen egentligen kräver det. Kameran förenar dem på avstånd, ryggtavlor snarare än närbilder på ansikten, vilket är av betydelse.

Astrid Lövgren som Siv.

Foto: Karolina Pajak/SF Studios Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X