Annons

Sista resan med m/s Freja

Publicerad

När Anders Neglins pompösa signaturmelodi nu för sista gången ackompanjerar Freja mot okänt vatten, är det också ett stycke tioårig tv-historia som går i djuphavsgraven. Den 20 augusti 1992 kastade Rederiet loss från de slitna militärbarackerna på Valhallavägen i Stockholm, SVT:s Dramaavdelnings dåvarande hem på lagom oberoende "kan själv"-avstånd från tv-huset på Oxenstiernsgatan.
318 avsnitt senare har Rederiet blivit Sveriges tveklöst trognaste långkörare, som aldrig haft under en miljon tittare per program - däremot ofta det dubbla. Ingredienserna av trygg trovärdig vardagsdramatik kryddat med både hårdkokta och komiska komponenter, har gjort Rederiet inte bara till bussig torsdagskompis för tittarna - utan också inneburit något slags Sveriges Televisions såpa-alibi under 1990-talets allt mer kommersialiserade tv-utbud. Nästan som ett mantra har SVT-chefer talat om spännvidden i sina dramaproduktioner och om public service när den är som allra bäst: "vi gör allt från Bergman och Norén till
Rederiet".
Louise Boije af Gennäs skapade serien tillsammans med Peter E Falck. Camilla Ahlgren kom in i rederinäringen för åtta år sedan som manusassistent. 1997 blev hon huvudförfattare med totalansvar för Rederiet. Camilla har stått bakom nästan hälften av seriens alla avsnitt.
Nu sitter hon i arbetsrummet i SVT Dramas nybyggda fyravåningshus vid Värtahamnen och talar om energin som anledning till seriens uthållighet. En sorts iver som har funnits både hos medverkande och i responsen från tittarna.

I bokhyllan skymtar m/s Camilla, en guldmålad träbåt som hon fick efter att sista avsnittet spelades in i oktober förra året. Utanför fönstret har en färja från Silja Line just lämnat Värtahamnen. Men någon ambition att skildra verkligheten har Rederiet aldrig haft.

Annons
Annons
Annons
Annons