X
Annons
X
Recension

Vi-We-Nous Siri Derkert som kubistisk seismograf

Konstnären Siri Derkert fascinerar koreografen och dansaren Teresia Björk, som nu visar andra delen av en trilogi på temat. Helheten vacklar lite men musikens måleriska ekon och dansarens närvaro som känslig seismograf stannar kvar, skriver Anna Ångström.

”Vi-We-Nous” är andra delen i Teresia Björks trilogi om konstnären Siri Derkert. Foto: Mats Lindgren
Läs mer om Scenhösten 2016

Kvinnan ligger platt mot golvet och tycks lyssna inåt. En ryckning i handen, i fötterna. Ett brus. En födelse eller laddning för att våga ta språnget. Så intensivt börjar ”Vi-We-Nous”, andra delen av koreografen och dansaren Teresia Björks trilogi om Siri Derkert. Det hakar på många sätt i första delen, ”Without name”, även om den associativa elektronmusiken den här gången är skapad och framförd live av den experimentella brittiska musikern Manoli Moraity.

Det är inte svårt att förstå fascinationen för Derkert, denna oerhört mångsidiga och begåvade progressiva konstnär och debattör vars dansande linjer i betongväggen på Östermalms t-banestation förmedlar 1960-talets politiska rörelser med budskap om kvinnosak, fred och miljöengagemang. Att göra en koreografi som fångar Derkerts komplexa konstnärsbana och kampen för att ta sig fram som kvinna är dock inte helt enkelt. Björk tar i nya verket fasta på Paristiden, åren 1913–14 då Derkert hade ateljé i Montparnasse och trevade sig fram mot sitt uttryck, delvis inspirerad av kubismen hon mötte.

”Vi-We-Nous” är andra delen i Teresia Björks trilogi om konstnären Siri Derkert.

Foto: Mats Lindgren Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X