X
Annons
X
Recension

Den ljuva sorgen, En alltför högljudd ensamhet Sinne för udda existenser

SEN SUCCÉ Tjecken Bohumil Hrabals ömsint humoristiska memoartrilogi finns nu komplett på svenska, när Symposion ger ut mellanvolymen "Den ljuva sorgen". Samtidigt ger Ruin ut den viktiga romanen "En alltför högljudd ensamhet". Det är lite Astrid Lindgren möter Franz Kafka, skriver Erik Bergqvist.

Det var i Steve Sem-Sandbergs essäbok ”Prag – No exit” (2002) jag först kom i kontakt med den tjeckiske författaren Bohumil Hrabal (1914–1997) och greps av hans öde. Hrabal läste som ung juridik, arbetade som diversearbetare, bildade sig på egen hand och skrev böcker som dock först under 60-talets töväder kunde ges ut. Då blev han å andra sidan oerhört framgångsrik, men under det repressiva 70-talet föll han i onåd hos myndigheterna och trakasserades av säkerhetspolisen.

Mycket av hans litterära alstring kunde inte nå tjeckisk publik oförvanskat förrän 1989, men så dags var Hrabal en gammal man, tärd av alkohol och föraktet från dem som ansåg att han varit en medlöpare – vilket knappast varit fallet. En februaridag 1997 föll Hrabal, eller lät sig falla, ut genom ett fönster på ett sjukhus.
Ett halvdussin verk ur Hrabals stora produktion har med ojämna intervall tolkats till svenska. På Symposion respektive Ruin kommer nu ytterligare två böcker av Hrabal, sinsemellan mycket olika och ändå typiska för författarskapet.
Den ljuva sorgen är den andra fristående delen i en självbiografisk trilogi (del 1 och 3 finns redan på svenska). Här får läsaren genom en pojkes ögon följa livet under 1930-talet i en liten tjeckisk stad vars nav är det bryggeri där pappan är förvaltare. Trakten vimlar av udda (men egentligen helt sannolika) existenser – öldrickande tatuerare, en mamma med faiblesse för teater, en dekan som är så stark "att han med tänderna kunde bära sina två köksor som var inlindade i en bordsduk".
Här finns ett underbart kapitel om familjens katter, ett annat om musikanter som förvrider huvudet på kvinnorna, ett tredje om hur en vaktmästare väcker byn för att visa en underlig fågel. Framförallt finns farbror Pepin, en charmör och pratkvarn vars vita sjömansmössa ses lysa som ett segel i mörkret. Farbror Pepin var med sin muntra svada en av Hrabals litterära förebilder.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X