Annons

Harald Gustafsson:Singelliv ingenting för den svenska staten

Internationella: Magnus Eriksson och Margot Wallström.
Internationella: Magnus Eriksson och Margot Wallström. Foto: Wiktor Nummelin/TT

Denna midsommar har det gått 700 år sedan Sverige och Norge hamnade i personalunion under Magnus Eriksson, vilket blev inledningen till många århundraden av politiska förbindelser med andra länder. De olika unionerna demonstrerar att vi har en alltför nationell uppfattning om svensk historia. 

Under strecket
Publicerad

Sverige har inte alltid varit (bara) Sverige. Sveriges nuvarande gränser är en kakform vi gärna vill pressa ner i historiens pepparkaksdeg. Just denna figur på kartan har bara funnits sedan 1809 – ja, egentligen bara sedan upplösningen av unionen med Norge 1905. Men inte endast gränserna har ändrats. Forna tiders stater var inte enhetliga som en pepparkaka, snarare var de hela kakfat av olika sorters mer eller mindre sammanfogade territorier.

Vid midsommartid för 700 år sedan, år 1319, satt några svenska biskopar och adelsmän i förhandlingar med det norska riksrådet i Oslo. Närmaste tronarvinge i Norge var en treårig pojke, dotterson till den avlidne kung Håkon. Han hette Magnus Eriksson och var son till den hertig Erik som kung Birger hade låtit svälta ihjäl på Nyköpings gästabud. Sedan hade de svenska stormännen fördrivit Birger och ville nu välja Magnus till kung, men hur skulle det fungera om han också skulle vara kung i Norge?

Annons
Annons
Annons