Singapore har ingen rusningstrafik

Publicerad
Annons

Detta är Singapore, vars trafikmodell svenska politiker vill införa. Men då måste beslutsfattarna också väga in alla de andra åtgärder som Singapore vidtagit för att lösa sina trafik- och avgasproblem.
Själva trängselavgiften är enkel. Vid vindrutans nedre hörn sitter så kallat smart card, som man kan köpa på snabbköp och bensinstationer. Kortet ska sedan laddas med pengar.
På bestämda avstånd längs infartsvägarna sitter sedan de elektroniska avläsarna. Det klickar till i kortet när bilen passerar förbi och avgiften dras automatiskt. Kör man långt blir det fler avläsare att passera och därmed dyrare.
Finns inte tillräckligt med pengar på kortet avkrävs bilisten en straffavgift som är tio gånger högre än trängselavgiften.
Singapore är en stadsstat på 648 kvadratkilometer och 3,3 miljoner invånare, vilket kanske är den främsta anledningen till att det går så lätt att införa sådana här bestämmelser.
I Singapore är det inte bara att gå till en bilhandlare och köpa en bil. Man måste först ha en licens för
att äga en bil. Det räcker inte med körkort.
Drygt 3 000 licenser säljs varje månad på aktion till högstbjudande. De flesta köps av bilhandlare, som sedan säljer dem vidare till sina kunder.

En licens är bara giltig i tio år. Den kan förlängas med ytterligare fem år, men sedan måste man lägga in bud på en ny.
Importavgifterna på bilar är också mycket höga, och allt detta har lett till att Singapore har bara en bil per åttonde invånare.
Men i gengäld är kollektivtrafiken väl utbyggd. Bussar och tunnelbana går kors och tvärs över hela ön.
Någon egentlig diskussion om trängselavgifterna liknande den som nu börjat i Sverige förekommer inte i Singapore. Trots den moderna fasaden och höga levnadsstandarden är Singapore inte en demokrati i västerländsk bemärkelse. Den politiska oppositionen är liten och kuvad, pressen och andra medier hårt kontrollerade.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons