Annons
Recension

Simone Forti: Here it comes. Arbeten och samarbetenSimone Forti är pionjär med fräschör

”Slant board” av Simone Forti, 1961, iscensatt på Stedelijk Museum i Amsterdam1982.
”Slant board” av Simone Forti, 1961, iscensatt på Stedelijk Museum i Amsterdam1982. Foto: Stedelijk Museum Amsterdam

Simone Forti knöt tidigt ihop konst, dans och musik i sitt arbete. Nu ägnas hon en utställning som på komprimerad yta visar att den 80-åriga pionjären fortfarande är vital, skriver Anna Ångström.

Under strecket
Publicerad

Simone Forti hör verkligen hemma på ett konstgalleri – om man nu kan sätta etikett på en konstnär som under hela sin karriär skapat dialog mellan dans, bildkonst, musik och poesi, ibland i samarbete med sina äkta män, först Robert Morris och sedan Robert Whitman. Italienfödda Forti räknas till den amerikanska postmodernismen men tillhörde aldrig det berömda gänget kring experimentella Judson Church i New York. Men hon påverkade dem, inte minst i sitt förhållningssätt till koreografi där vardagens rörelser – gå och sitta – blev dans. Hennes idéer präglas av öppenhet inför rörelsens möjligheter, uttryckt i improvisationer och performance där hon tog intryck av hur barn och djur rör sig.

Under 2000-talet har både konstlivet och danslivet fått en förnyat intresse för generationen som bröt nya vägar i 1960-talets multikonstliv. Namn som Trisha Brown, Twyla Tharp, Yvonne Rainer och Deborah Hay – den sistnämnda aktuell hos Cullbergbaletten med ”Figure a sea”– plockas fram i rampljuset med jämna mellanrum. De är ett slags dansens moderna klassiker som snarare än att bli passé kan belysa vår egen tid som ju gärna eftersträvar det ”gränsöverskridande”.

Annons
Annons
Annons