Annons
Recension

Silver ColumnsSilver Colums har missat hela poängen

Under strecket
Publicerad

När den hemliga technopop-låten Brow beaten dök upp i den brittiska bloggsfären i fjol slet quiz-entusiaster sina hår av nyfikenhet på vem avsändaren var. Bland spekulationerna nämndes Erasure och Bronski Beat, tills det hypade debutalbumet Yes, and Dance avslöjade den brittisk-skotska duon Silver Columns.

För mig är det ett mysterium att deras plagierade sound uppmärksammades och tydligen är jag inte ensam; den minimala uppslutningen på Debaser medis tyder på att det inte längre räcker med att jämföras med Hot Chip för att stockholmarna ska gå i taket. Det danska förbandet Vinnie Who uppbackas åtminstone av entusiastiska vänner längst fram vid scenen; Silver Columns får nöja sig med en loj skara vid baren och ett gäng poliser på rutinbesök. Reaktionen på det svala mottagandet utgör en föreställning i sig som yttrar sig i en dissig attityd och en martyrinställning där de sammanbitet genomlider sina trettio minuter. Något som knappast vinner några sympatier, snarare ångest över att behöva bevittna eländet. Den trista stämningen blir inte direkt bättre när ena halvan, Johnny Lynch, ursäktar sig med att han är sjuk och varnar om att det kommer att flyga snorkråkor på publiken.

Annons
Annons
Annons