SvD Perfect Guide
Annons

Silicon Valley är bara en dammig öken

Text: Marcus Dunberg - 22 september 2017

På min dagliga joggingrunda passerar jag dem nästan alla: Citrix, Facebook, Adobe, Dell, Sun, Oracle, HP, Electronic Arts, Cisco, Google, Tesla, Intel och så självklart Apple med sitt nya monstruösa ”Apple Park”: en cirkelformad byggnad i samma storlek som Gotland ritat av arkitekten Norman Foster. Till och med ”Texas Industries” – tillverkaren av min stationära miniräknare – ligger ett par vägkorsningar bort.

Just vägkorsningar finns det gott om i Silicon Valley som är samlingsnamnet på handfull närliggande ”städer” söder om San Francisco: Palo Alto, Santa Clara, San José, Cupertino, Sunnyvale och så vidare. Jag sätter ”städer” inom citationstecken därför att de flesta av dessa orter utgörs av ett antal vägkorsningar med kontorsbyggnader, parkeringsgarage och hotellkedjor som skjutit upp ur den dammiga ökenterrängen. Det är omöjligt att avgöra var en stad slutar och en annan börjar.

Mindre än en procent av USA:s population bor här. Trots det är Silicon Valley en ekonomisk maskin. Om detta vore ett land skulle det vara en av världens 50 största ekonomier – större än exempelvis Ungern, Vietnam eller Nya Zeeland. Silicon Valley står för 15 procent av alla nya patentregistreringar i USA. Samma siffra gäller för antalet nya börsintroduktioner och 40 procent av allt riskkapital i Amerika hamnar här. Och av alla startups i landet med en värdering på minst en miljard dollar finns över 60 procent här.

Annons
Annons

”Fleecetröjan hänger och väntar över barstolen om luftkonditioneringen blir allt för brutal.”

Kontrasten mellan denna statistik och verkligheten kunde inte vara större. Dagtid och under rusningstimmarna fylls de fyrfiliga motorvägarna av pendlare, men efter sju på kvällen förvandlas Silicon Valley till ”Ghost Valley” där de breda gatorna ligger läskigt öde. Den som är sällskapssjuk får söka sig till hotellkedjornas hårt luftkonditionerade och tv-skärms-tapetserade barer där män i breda chinos, pikétröjor (med företagets logotyp på bröstet) och komfortabla skor dricker öl och ser på amerikansk fotboll. Fleecetröjan hänger och väntar över barstolen om luftkonditioneringen blir allt för brutal. Jag undviker in i det sista ögonkontakt eftersom detta, utan undantag, utlöser playknappen som spelar upp vederbörandes hela livshistoria.

De enda människorna som tycks bo här, i själva dalen, är indiska programmerare. Alla andra, högre upp i näringskedjan, bor i San Francisco eller söderut längs med kusten. På kvällarna, före mörkrets inbrott, tar programmerarna sina mountain bikes av modell ofarlig och cyklar vinglande fram på de breda och glest befolkade betongtrottoarerna. Nej, de är inte berusade, utan har nyligen lärt sig att cykla. Programmerarna skrattar och ser lyckliga ut i sina nyinköpta blänkande hjälmar och grälla sportkläder.

Ungefär var femte gatukorsning har välsignats med ett köpkvarter bestående av kedjor med snabbmat, kaffe, juice och så självklart Whole Foods. Under tre dagar här har jag besökt Whole Foods fem gånger – det finns alltid ny smak av Kombucha (googla om du inte vet vad det är) att upptäcka som jag sedan dricker på hotellrummet med utsikt över den enorma – och alltid öde – parkeringsplatsen på Levi’s Arena (hemma för fotbollslaget San Francisco 49ers). Så i söndags blev det plötsligt liv på parkeringen då den fylldes av tusentals bilar med 49ers-fans. De kom redan på förmiddagen, tio timmar före avspark, och slog upp sina strandstolar och plockade fram grillarna ur bakluckan. Är jag verkligen i DET Silicon Valley? Jag måste dubbelkolla, för tionde gången, att jag verkligen hamnat rätt.

Annons