X
Annons
X

Sherryn får nytt liv: ”Inget tant-vin”

Plötsligt händer det. Det konsumeras sherry som aldrig förr, men inte den söta varianten, utan den torra. Fin som fino, mytomspunnet och kanske världens mest underskattade vin.

Williams & Humberts klassiska bodega där vinerna ligger flera år i de stora faten, botas.
Williams & Humberts klassiska bodega där vinerna ligger flera år i de stora faten, botas. Foto: Williams & Humbert

Sherry är ett vin som alla som älskar vin älskar att prata om. Men som få egentligen konsumerar. Lite som litteraturens James Joyce och mästerverket "Odysseus", omtalat och möjligen älskat mer än läst.

Men skam den som ger sig. Det gör man inte i Andalusien i södra Spanien, i trakterna kring staden Jerez, epicentrum för det mytomspunna vinet. När producenterna tidigare marknadsförde sitt vin gjorde de det fatala misstaget att inte sätta det i ett sammanhang, utan dukade upp alla de varianter som finns. Och det är många.

Numera placeras vinerna emellertid i en gastronomisk kontext, närmast av nöd tvunget, och då blir det en annan sak. För det här är viner som bäst avnjuts till mat, gärna fisk och skaldjur, men alltid rena smaker. Inte dyrt och tillkrånglat. Snarare enkelt. En skål med ansjovisfyllda oliver och en kall, torr sherry är en av världens bästa - och billigaste - kombinationer.

Annons
X

Men nu ska vi inte säga sherry längre. Det heter inte så.

– Nu kallar vi vinerna vid dess rätta namn. Fino, manzanilla, oloroso eller PX. Lite för att markera att det är unika, olika viner. Det är ingen längre som säger sherry.

Det hävdar Edward Butler med bestämdhet. Han är ansvarig på den internationella marknaden för vinhuset Williams & Humbert, en av de klassiska vinfirmorna i Jerez. Så visst vet han vad han talar om. Han är också högst medveten om att det behövs en kursändring, i synnerhet på den internationella marknaden, när det kommer till vad sherry signalerar.

– Fortfarande är ju intrycket av sherry en gammal dam som sitter i sitt vardagsrum och dricker sötsliskigt vin i små, färgglada glas. Den bilden... hm, vill vi gärna få bort, menar Edward Butler.

Rätt ska vara rätt och en fino är en fino, den torraste varianten som går att uppbringa. Han säger det i medvind, för nu ser vi också att intresset växer, liksom konsumtionen. Inga revolutionerande siffror, men en tydlig kursändring: från sött till torrt. På Systembolaget visar man också statistik på sherryns nya liv. Konsumtionen går visserligen ned generellt, men där den sjunker för den söta varianten, ökar den för den torra, för finon. En tydlig trend, trots allt.

Man kan ju fråga sig vad det då är som gör vinet så unikt, så älskat? Det är flera saker, inte minst yttre förutsättningar: Dels en jordmån, albariza, som är kalkstinn och som vi inte hittar någon annanstans. Dels klimatet där två vindar möts, Poniente och Levante, som tillsammans skapar ett unikt mikroklimat. Dels den långa lagringen på fat, minst tre år för att den vanligaste varianten ska bli godkänd. Dels de tre druvorna, palomino, moscatel och pedro ximénez, som också beskriver vilken stil vinet har.

Men det är finon vi riktar blicken mot, torrt och fullkomligt lysande till mat. Och som sådant, ett av världens i särklass bästa viner.

Annons
Annons
X
Annons
X

Williams & Humberts klassiska bodega där vinerna ligger flera år i de stora faten, botas.

Foto: Williams & Humbert Bild 1 av 1
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X