Hugo Rehnberg

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN

Lyssna på Min helg-podden

Sveriges mest omtalade intervjuform – nu som podcast. Hugo Rehnberg möter en ny gäst varje vecka.

GÅ TILL PODDEN
Perfect Guide

Shanti Roney: ”Eirik Stubøs avsked en stor förlust”

Shanti Roney blundar och masserar sig själv mellan ögonbrynen.

Annons

– Jag klarar inte av att visa mig i det verkliga livet, men på scenen är jag i skydd av någon annans ord där jag kan lägga in mina egna känslor. Det är en känsla av att vara fri och att vara den jag skulle vilja vara.
Blygheten – den som upphör i en fullsatt teatersalong eller framför en rullande filmkamera – har präglat hans liv.

– Jag blir stressad över vad man ska prata om, tycker att jag själv är tråkig, ointressant, att min person inte kommer till sin rätt.
Han lägger upp fötterna på bordet. Gymnastiksulorna är nedslitna till en blank yta.

– Det är frustrerande, man får liksom inte ut något, man gömmer sig, drar sig undan för att inte avslöja sig själv. På scen kan du avslöja dig själv utan att riktigt avslöja dig.

Vad är du rädd ska hända?

– Att folk ska tänka ”Vad konstig han är” eller ”Hur fan kan han säga så?”. När jag var barn kunde det vara något så enkelt som att be om saltet eller fråga var toaletten ligger. Idag har jag lärt mig hantera det.

Shanti Roney är en mästare på den återhållna nervositeten. En skälvning i rösten, en ängslan i blicken. Han har ständigt sökt sig till porträtten av de stukade och de hunsade.

– Det är kul med personer som försöker men misslyckas, människor som vill vara något som de inte är. Det är mycket så för mig själv. Man önskar att man var mer självsäker, mer självklar, hade det lättare socialt, bara att kunna snacka i ett rum.
Vi har vant oss att se honom i kriminalvårdens blå overaller, uppknäppta skjortor och blottade halskedjor.

– Jag har spelat många ensamma snubbar som bor hemma hos sina morsor. Istället för att skildra de så kallade lyckade människorna är det något fint med att skildra de här personerna. De finns ju fler av dem än de som tjänar en massa pengar.

Det är tre veckor kvar till premiären av Häxjakten på Dramaten och Shanti Roney har slagit sig ned i teaterhusets artistfoajé. Arthur Millers pjäs från 1953 – som springer ur 1600-talets häxrättegångar i Salem – handlar om ett samhälle som drabbas av skandal. Unga flickor har dansat nakna i skogen, däribland prästens dotter. Dramat fångar efterspelet: masshysteri och angiveri.

– Ingen säger ”Stopp, vad var det egentligen som hände?”. Det blir panik i byn och man måste hitta en syndabock. I den här snabba rörelsen står man efteråt och undrar: vad fan hände? Vi har hängt 100 personer.
Tankarna går till metoo och medias framfart.

– Pjäsen visar mekanismerna i en masshysteri. Den blottar också tystnadskulturen som uppstår: vissa vill gynna sin position, vissa blir rädda och börjar ljuga, andra vill säga sanningen men vågar inte.

Häxjakten regisseras av Alexander Mørk-Eidem och i rollerna ser vi bland andra Karin Franz Körlof och Marika Lagercrantz. Shanti Roney spelar markägaren som själv åtalas när han försöker stå upp för de anklagade.

– Jag upplever att det svänger väldigt mycket innan premiären. En dag, eller några timmar, tycker man att man har hittat något och att det flyter på. Så kommer man nästa dag och tänker att det är värdelöst. Det är mycket som snurrar i huvudet, dygnet runt, när man inte sover.

Föreställningen sätts upp av Dramaten tillsammans med Kulturhuset Stadsteatern. Båda teaterhusen skakades av metoo. Missförhållanden avslöjades och chefer avsattes. Stadsteaterns vd Benny Fredriksson tog sitt liv efter att ha hamnat i ett drev där en av tidningarna senare fälldes av Pressens Opinionsnämnd för att ha brutit mot god publicistisk sed.

– Det var fruktansvärt att det skulle gå så långt. Har du lagt ditt liv och din själ i något och så säger alla att du bara gjort skit, det är klart att det är en fruktansvärd smäll att ta.
Shanti Roney stryker snörena på sin luvtröja, blickar frånvarande ut genom fönstret.

– Det är som min karaktär: jag skriver under på en lögn för att rädda mitt eget liv. Men det räcker inte, man vill ha det uppspikat på kyrkporten. Mitt namn är kört och i Bennys fall, oavsett hur det hade gått, så var hans namn över i all framtid.
Även Dramatens chef Eirik Stubø avskedades.

– Det är en förlust. Styrelsen har sagt att det handlar om arbetsproblematik i huset, men jag tror även att media och sociala medier har haft en enorm påverkan.

I höst syns Shanti Roney också i hyllade Linje Lusta på Dramaten. Han undviker att lära sig manuset för bra. När han ställer en fråga på scen vill han på riktigt undra över svaret. ”Jag kan tycka att det är kul att göra dumma misstag. I Linje Lusta är det scener där jag missuppfattat repliker och det ligger kvar i pjäsen. Som i första mötet med huvudkaraktären Blanche DuBois där jag inte ens kan uttala hennes namn”.
I höst syns Shanti Roney också i hyllade Linje Lusta på Dramaten. Han undviker att lära sig manuset för bra. När han ställer en fråga på scen vill han på riktigt undra över svaret. ”Jag kan tycka att det är kul att göra dumma misstag. I Linje Lusta är det scener där jag missuppfattat repliker och det ligger kvar i pjäsen. Som i första mötet med huvudkaraktären Blanche DuBois där jag inte ens kan uttala hennes namn”.

Shanti Roney växte upp i ett kollektiv på den skånska landsbygden. Hemmasydda kläder. Toaletten en grop med två plankor. Mamma från Stockholm, pappa från London. Familjen reser jorden över, under ett besök i Mali smugglas apan Nicke hem till Sverige.

Shanti Roney får ett tydligt direktiv: ”Bara du går ut nian får du göra vad du vill”. Han väljer teaterlinjen på Södra Latin i Stockholm. Den följs av studier på Göteborgs teaterhögskola och genombrottet i Lars Noréns pjäs Personkrets 3:1(1998). Han beskriver en karriär där han sällan känt sig nöjd med den egna insatsen.

– Jag har svårt att ta till mig att bli väldigt glad.

Haha. Det är mörkt.

– Jag är otroligt självkritisk och har svårt att unna mig själv det. Inget har blivit riktigt bra, men jag kan tycka att små bitar har varit okej.

Till Toppen