Annons

MacbethShakespearefabriken lovar gott inför framtiden

Inga Onn och Martin Waerme som paret Macbeth på Shakespearefabriken, Vadstena.
Inga Onn och Martin Waerme som paret Macbeth på Shakespearefabriken, Vadstena. Foto: Patrik Persson

Ett infekterat gräl blev en oväntad nystart. Shakespeare på gräsgården i Vadstena har skaffat sig en egen fabrik där man nu producerat en första tolkning av ”Macbeth”. Ett lyckokast, menar SvD:s Lars Ring som sett en intelligent iscensättning.

Publicerad

Shakespeare på Gräsgården är en institution. Under mer än 20 år har man spelat utomhus på en liten gräsplätt mellan Bjälbopalatset och gamla Vadstena klosterkyrka – på många sätt en unik och magisk plats med fin akustik. Efter åratal av konflikter med församling och stiftelser har Shpg nu givit upp. Från den kyrkliga sidan har man tyckt att teaterverksamheten stört – åsikter som haft en underton av förakt mot scenkonsten. Uppenbarligen har dessa krafter inte en aning om vad teater kan betyda, och möjligen heller inte vad sann själslighet innebär.

Shakespeareentusiasterna har dock vänt det problematiska läget till något som kan bli ett riktigt lyft för verksamheten. Man har flyttat till en nedlagd foderfabrik några kilometer söder om Vadstena, mitt på slätten med utsikt mot staden och Västergötland på andra sidan Vättern. En sådan typ av lokal som svensk teater kom att söka sig till på 1980-talet, bort från trånga institutioner till det rustika, med spår av handfast slit. Himlen välver sig enorm över fälten, grannen är ett kräftkokeri - som passar på att sälja sina produkter till den som är sugen på något salt till pausen. Naturen har följt med in också till fabriken, några hungriga svalungar skär genom andra akten med sina ivriga pip.

Annons
Annons
Annons
Annons