Den spanska utvecklaren Synthea Amatus har tagit fram en robot som har erogena zoner och kan få ”orgasm” av penetrationssex.
Den spanska utvecklaren Synthea Amatus har tagit fram en robot som har erogena zoner och kan få ”orgasm” av penetrationssex. Foto: Sergi Reboredo/IBL

Sexrobotarna är här – och vi borde vara oroliga

Botemedel mot ensamhet eller hot mot verkliga relationer? Högteknologiska sexrobotar hör inte längre till framtiden. Framförallt, skriver författaren Lyra Koli, är de ett symptom på vår förvridna bild av närhet och begär.

Publicerad

Det är något med sexrobotar som får oss att rycka till. Kanske är det en blandning av löje och uppspelthet, en kvävd fnissning som övergår i rynkade ögonbryn. Sexrobotarna tillhör inte någon avlägsen framtid längre: alltmer människolika prototyper lanseras för varje månad. Det finns sexrobotar som ser ut som barn, sexrobotar modellerade efter verkliga personer, sexrobotar som ber om att slippa bli våldtagna och fullskaliga sexrobotbordeller.

I en tid när det närmast anses som en rättighet att få leva ut sina begär har sexrobotar uppenbart ett syfte. Visst vore det bättre om förövare levde ut sina pedofila eller misogyna lustar på dem än på människor? Kanske kunde det till och med minska antalet övergrepp. Men vissa tror att sådana läggningar snarare förstärks än urladdas om man kan skaffa en artificiell partner som står ut med vad som helst. Och andra är rädda för vad sexrobotar kan göra med vår förmåga till verkliga relationer.