X
Annons
X

”Sex som självskada kräver ändrad lagstiftning”

Det finns ett akut behov av ett antal lagändringar till skydd för alla de barn som utsätts för sexualbrott, men i synnerhet de som lever med sex som självskada. Det skriver Nina Rung, utredare på Barnahus, Polisen Stockholm.

(uppdaterad)
Nina Rung
Nina Rung Foto: Privat

DEBATT | SEXBROTT

I studien Unga, sex och internet från Linköpings universitet 2014 som omfattade 6000 gymnasieungdomar i årskurs tre framkom att var femte elev hade blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp innan hen fyllt 18 år. I samma studie rapporterade 3,3 procent av flickorna att de använde sex som självskada. Den här gruppen var den som uppvisade flest traumasymptom och mådde sämst i förhållande till andra grupper som utsatts för övergrepp eller sålt sexuella handlingar.

Genom de utredningar jag själv bedrivit med unga med sex som självskada har det tydligt framkommit hur oerhört utlämnad gruppen är. Eftersom det generellt saknas kunskap inom området blir bemötandet därefter. De möts med skepsis inom psykiatrin, inom vården och inom rättsväsendet där jag själv verkar. När de väl hamnat hos polisen, oftast genom andras försorg, blir de ofta ifrågasatta och misstrodda för att de själva många gånger har stämt träff med män. Män som de vet kommer att skada dem både fysiskt och psykiskt genom att använda våld och förnedring i samband med sexuella handlingar. Det är just i det som självskadebeteendet ligger. Unga använder sig av de medel de har till buds för att försöka hantera känsloliv, ångest eller trauman, som för den här gruppen ofta är sprunget ur tidigare sexuella övergrepp som de inte fått hjälp att bearbeta eller behandla. Av de 3,3 procent som skadade sig genom sex hade 80 procent (!) utsatts för ett sexuellt övergrepp tidigare eller samma år som de började skada sig med sex.

Gruppen unga med sex som självskada, i regel mellan 13-18 år, är en oerhört oskyddad grupp. Den lagstiftning som är tänkt att skydda barn mot att få sin sexuella integritet kränkt gäller inte för barn över 15 år. Domstolarna ställer också lika höga krav på barn över 15 år som de gör på misstänkta vuxna när det handlar om barnets berättelse, krav på insikt i sina egna och andras handlanden och på konsekvensanalys.

Annons
X

Den nuvarande sexualbrottskommittén har direktiv om att föreslå lagändringar som ska leda till ökade möjligheter till åtal och lagföringar av våldtäktsfall. Förslag som förhoppningsvis förändrar normer kring skyddet av den sexuella integriteten. Det arbetet är dock inriktat på vuxna utsatta för sexualbrott, inte på de unga som nu inte får sina rättigheter tillgodosedda i våra rättssalar. Kommittén kommer till hösten bland annat att förslå en reglering kring frivillighet, eller samtycke om en så vill. Det är bra, men det är inte nog. Det kommer inte att ge unga med störst skyddsbehov rätt skydd om inte samtycke ska innebära att du som utsatt ska ha insikt i och en förståelse för vad det är du samtycker till, vilket många unga med sex som självskada inte har möjlighet till. Skyddsbehovet blir inte tillgodosett om den, ofta betydligt äldre, person som utnyttjar barnets självdestruktivitet kan ursäkta sitt skadegörande handlande med att barnet "samtyckte".

Det samtyckesförslag som kommittén förväntas lägga fram, kommer att föreslås tillsammans med ett oaktsamhetsansvar, det vill säga ett straffansvar för vad gärningsmannen borde ha förstått vid tillfället då han begick gärningen. Just nu blir män frikända utifrån försvaret att de inte har förstått eller insett att barnet de våldtagit har varit under 15 år, trots att det tydligt framgår i lagtext att åldersrekvisitet för våldtäkt mot barn inte kräver bevisad insikt. En person som genomför sexuella handlingar, likställda med sex, mot ett barn under 15 år ska dömas till våldtäkt mot barn. Ansvaret att försäkra sig om åldern ska helt ligga hos den vuxne förövaren. Så sker inte idag. Lagstiftningen är uppluckrad av de domare som dömt i flera mål där målsäganden varit under 15 år, men där domstolen själva tolkat målsägandens ålder i förhållande till uppfattad mognad. Okunskapen är monumental. Idag börjar pubertetsutvecklingen ofta redan i tioårsåldern. En 14-årig flicka väger idag mycket mer än en flicka i den åldern gjorde för några decennier sedan. Flickor har en kroppsutveckling som tidigare utmärkte många år äldre unga kvinnor. Men istället för att tillgodogöra sig dessa fakta ser man ibland helt ogrundade, uppenbarligt subjektiva antaganden i friande domar.

Nu senast (19/4- 2016) tolkar rätten en 14-årig flickas piercing som ett uttryck för att den misstänkte inte kunde förstå att hon var under 15 år. Detta trots flera vittnen som berättat att de, tillsammans med den misstänkte, pratat om just hennes ålder under kvällen. Det finns flera domar med tvivelaktiga formuleringar om att barns "sexuella frihet inte ska kränkas". Det domarna istället väljer att göra är att kränka deras sexuella integritet, som värderas lägre till förmån för den åtalades sexuella frihet.

Det finns ett akut behov av ett antal lagändringar till skydd för alla de barn som utsätts för sexualbrott, men i synnerhet de som lever med sex som självskada. Jag föreslår:

1. Att åldersrekvisitet tolkas enligt lagstiftarens intention, både vad gäller våldtäkt mot barn samt vid barnpornografibrott (som bör ersättas av brottet "dokumenterade sexuella övergrepp på barn"). Gärningsmän ska inte behöva ha "skälig anledning att anta" att ett barn inte fyllt 15 år. Det ska vara ett krav att utreda vilken ålder en person en önskar ha sex med har. Det krävs vid inköp av öl på Ica och vin på Systembolaget och är så mycket viktigare här! Genom ett strikt krav kan heller inte domstolar själva göra tafatta utredningar om barns kroppsliga mognad utifrån exempelvis kroppspiercingar.

2. Att skrivelsen "särskilt utsatt situation" i våldtäktsbrottet ska inbegripa sex som självskada.

3. Att sexualbrott som är specifikt avsedda för brott som sker på nätet ersätts av brotten i Brottsbalken 6 kap (sexualbrotten). "Nätbrotten" får således status av "riktiga brott" samt höjer minimistraffen från böter till fängelse vid vissa brott.

4. Att regleringen om samtycke som så kallad ansvarsfrihetsgrund i Brottsbalken 24 kap 7 § inte ska omfatta barn, utan samtycke ska endast kunna ges av någon efter fyllda 18 år. Då först är en människa mogen nog att förstå konsekvenser av ett samtycke till att utsätta sig för vad som annars är fysisk eller psykisk misshandel eller någon annan form av övergrepp.

5. Att det införs obligatorisk, nationell utbildning för rättsväsendet i dessa frågor. Inga lagar i världen kan förändra möjligheterna för de mest skyddsvärda barnen utan att de som är satta att tolka lagen har tillräcklig kunskap om effekter av sexualbrott, sex som självskada, hur barn över småbarnsåldern idag faktiskt ser ut, förståelse för sexualbrott på nätet och psykologiska faktorer kring sexualbrott.

Idag misslyckas vi på många punkter att skydda de mest skyddsvärda, det vill säga barnen och de unga som kanske mår allra sämst; de som utsätts för sexualbrott över nätet där övergreppen dokumenterats och de som lever med sex som självskada. Om ett samhälle kan bedömas utifrån hur det lyckas ta tillvara de mest skyddsvärdas rättigheter, har vi misslyckats.

Inom ett och ett halvt år kommer Sverige förhoppningsvis ha implementerat Barnkonventionen som lag. Det klena skydd som unga utsatta för sexualbrott har kommer att kritiseras oerhört hårt vid internationella granskningar den dag konventionen blir lag. Låt barnen få ökade möjligheter till ett rättvist skydd och få sina rättigheter, som de genom lag har rätt till, tillgodosedda. Genom att öka skyddet för de mest skyddsvärda ökar också skyddet för alla barn.

Nina Rung

utredare på Barnahus, Polisen Stockholm

Annons
Annons
X

Nina Rung

Foto: Privat Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X