”Seriespråket är inte alls fattigt"

I Snättringeskolan i Stuvsta har man tagit serier till hjälp i undervisningen för att sätta igång läs- och skrivlusten.

Läs mer om Skolprojekt
1/2

Glada miner från klassföreståndaren, Cecilia Söderlund, tillsammans med Diana Jern och Jessica Skoglund

Foto: LARS PEHRSON
2/2

Arild Midthun syr ihop sina teckningar i ett nafs. Emil Eriksson håller upp en av dem för klassen.

Foto: LARS PEHRSON

**Atmosfären i klassrummet **är förväntansfull och en vägg pryds redan av terminens egenhändigt komponerade berättelser i serieform. Klass 5b har framställt sina egna berättelser med Kalle Anka i centrum. Den här fredagsförmiddagen är norrmannen och tecknaren Arild Midthun en ingrediens i projektet Serier i undervisningen.

Arild Midthun ritar med bred svart tuschpenna på ett vitt blädderblock och utropar med lika bred stämma.

– Vem är det här?

Tre, fyra, fem rörelser med pennan och känd profil träder fram på blocket.

– Kalle, ropar klassen i kör och ser förstås att det är Kalle Anka.

**I tio år har norske tecknaren **Arild Midthun professionellt skissat historier om den 80 år gamla seriefiguren som nu utgör en del av projektet Serier i undervisningen. Det är Serierådet – där bland annat Midthun själv ingår – som tillsammans med mediekoncernen Egmont ligger bakom idén.

Anledningen är förstås Pisa-siffrorna som varit nedåtgående de senaste åren. Ett försök att vända den negativa utvecklingen och framförallt väcka en läslust.

Kritiska röster samt viss skepsis har också ackompanjerat idén.

– Men det är ju bara en del av undervisningen och hade vi enbart använt serier i tre år hade jag förstått oron, menar klassförståndaren Cecilia Söderlund som tycker att projektet varit både inspirerande och roligt.

– Seriespråket är inte alls fattigt som man kanske kan frukta. Tvärtom. Och serier fungerar överraskande bra i kombination med våra kunskapsmål. Eleverna lär sig bevisligen nya begrepp och vi kan kombinera svenskundervisningen med andra ämnen som till exempel historia och geografi. Dessutom ger det möjligheten att kombinera text med estetiska uttryck.

Ungefär i samma andetag presenterar Arild Midthun en tecknad och personlig kamrat från ett hyggligt färskt nummer av Kalle Anka. Buster Fågelsång heter kompisen som tycks snirkla runt åtta runda ansikten ur familjen Anka.

– Det är ju Christer Fuglesang och vårt planetsystem, avslöjar raskt någon i församlingen.

Så rätt och riktigt.

När Arild Midthun ritar sina serier lägger han sig vinn om att historien också ska ge fördjupande kunskaper och tangera verkligheten. Buster Fågelsång är ett exempel.

– Jag ser mig som en hjärnmissionär. Se hur koncentrerade eleverna är och hur glädjen att läsa sprider sig, påpekar norrmannen och understryker sina två huvudregler när man ritar serier.

– Måste vara tydligt och måste läsas från vänster till höger. Sedan vill jag att ni lyfter in känslor och minst en överraskning.

Projektet Serier i undervisningen inleddes som ett testprojekt i en skola i Malmö, 2012. Hösten 2013 blev det officiellt och hittills har omkring 200 skolor använt konceptet som finns på tre olika nivåer. På mellanstadiet är det Kalle Anka som utgör grunden, på högstadie- och gymnasienivå är serien The Walking Dead centralpunkt och på lågstadiet kretsar det mesta kring Bamse. Skolanpassat seriematerial, lärarhandledning, workshops och/eller besök av serieskapare ingår.

**I Snättringeskolan **är det tre femteklasser som använder serier under höstterminen. Att en majoritet av eleverna är odelat positiva råder det ingen tvekan om.

– Får bra idéer, man lär sig nya och ibland rätt konstiga ord, enas Felix Angseryd och Joel Ackelman om.

– Bra för alla som kanske inte tycker om att läsa för i serier händer ju alltid någonting, tycker Cornelia von Tourtchaninoff och Linnea Westerlund.

Efter en timme fylld av Arild Midthuns anekdoter, ritade figurer, galna frågor och goda råd samt en kort rast går jakten på egna historier vidare i klass 5b – med ökad läs- och skrivlust att döma.

– Blir med serier till exempel väldigt naturligt att jobba med den klassiska berättarstrukturen – inledning, handling och avslutning – vilket vi tränar mycket på när vi skriver vanliga berättelser, konstaterar Cecilia Söderlund.

De lärare i Snättringeskolan som använt serier i undervisningen är överens om ytterligare en fördel nämligen att alla elever kan jobba med serier oavsett vilken nivå man är på. För en något svagare läsare är det bra att ha bilderna till hjälp.

Glada miner från klassföreståndaren, Cecilia Söderlund, tillsammans med Diana Jern och Jessica Skoglund

Foto: LARS PEHRSON Bild 1 av 2

Arild Midthun syr ihop sina teckningar i ett nafs. Emil Eriksson håller upp en av dem för klassen.

Foto: LARS PEHRSON Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X