Recension

Gud va hemskt!, Fucking Sofo, Gammal är äldst, Kvarteret Kolossen, Rapport från krigetSeriekonstens blick genomskådar vår tid

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Det är ingen överdrift att påstå att svensk seriekonst befinner sig i en boom, både hemmavid och utomlands. Det utges ständigt nya album, inte bara tecknade serier, utan också så kallade grafiska romaner, till exempel en tecknade varianter av Strindbergs ”Röda rummet” och ”Inferno”. I Frankrike har detta resulterat i hela serier av tecknade romaner med klassisk förlaga, varav två delar av Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” utkommit i svensk översättning (se Magnus Halldin, ”På spaning i ett annat medium, SvD 5/6).

Som älskare av tecknade serier glädjer det mig att så mycket hänt sedan 91:ans och Kronbloms dagar. Min stora favorit är Ulf Lundkvists evighetsserie ”Assar” (i DN sedan 1990), med sin absurda 50-talsatmosfär och märkligt nostalgiska blick på ett gånget Sverige. Andra serier ställer jag mig mer tveksam inför, som Martin Kellermans ”Rocky”, där den pratiga jargongen och svengelskan väl inte riktar sig till min målgrupp. Det mesta är avantgardistiskt, satiriskt och respektlöst, men det går ibland för långt. Som när Malin Biller (och tyvärr inte bara hon) kallar ett barn med Downs syndrom för ”cp” och ”mongo”. Då är man nere på stå upp-komikernas avskrädesnivå.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons