Senaste modet från Italien: samhällskritik
En regissör, en musiker och en journalist. Var för sig har de skrivit reportageböcker som riktar strålkastaren mot italienska missförhållanden. I likhet med Roberto Saviano visar de en vilja att kämpa för svaga individers rättigheter.
Roberto Saviano har med boken ”Gomorra” fått människor som annars struntar blankt i Italien att plötsligt vilja veta allt om den napolitanska camorran. Han tjänar också som inspirationskälla för andra italienska författare som vill belysa missförhållanden och sätta problem under debatt. Ja, man kan i dagens Italien faktiskt tala om ett uppsving för det som Jean-Paul Sartre kallade ”engagerad litteratur”, av författare som, i likhet med Saviano, tar sig an samhällets skuggsidor i syfte att väcka läsaren till insikt och, i förlängningen, också till handling.
Teaterregissören
Pino Petruzzelli utgav i somras boken
Non chiamarmi zingaro (Kalla mig inte zigenare; Chiarelettere, 225 s). Bakgrunden är den växande rasismen i dagens Italien, de många attentaten mot romer och – inte minst – den italienska regeringens populistiska och främlingsfientliga politik.