Foto: Magnus Skoglöf
Mat & dryck

”Sekt levererar något du inte kan få någon annanstans i Stockholm”

Krogrecensenten Viggo Cavling blir både mätt och glad efter ett besök på nyöppnade Sekt.

Ska vi börja med namnet? Sekt. Det är alltså inte en fortsättning på Hans Scheikes smiskverksamhet det handlar om, utan det tyska bubbel- vinet. Enligt Wikipedia är tyskarna världsmästare på att dricka mousserande vin. Restaurang Sekt är alltså en krog som har sin botten i södra Tyskland. Maten som serveras här har ett ben i Tyrolen, det andra benet står i Medelhavet. Enligt krogens hemsida ska vi alltså glömma bort ”bratwurst, sauerkraut och brezels”. Sekt vill ta våra fördomar om tysk mat till nästa nivå.

Annons

Check på den. Vi går vidare till lokalen: Runebergsgatan 1, en tvärgata till Birger Jarlsgatan precis vid Timmermansordens stora borg, är anrik krogmark. Här låg länge lunchkrogen Food som styrdes av krögaren Guy Taylor. När jag för tjugo år sedan flyttade till Stockholm brukade jag äta brunch här på lördagar. Det var magiskt att sitta och tjuvlyssna på kvinnor i Filippa K från topp till tå vars största problem vara att skapa maximal feng shui i sin nyinköpta våning. Min största utmaning har alltid varit att få ihop pengar till hyran.

Jag vet inte varför jag slutade att gå till Food, men det är häftigt att vara tillbaka i ett rum som har många fina matminnen. De nya krögarna Patrik Karlsson och Pelle Johansson är minst lika passionerade som Guy en gång var.

Jag cyklar hit med min vän Jonas som i flera år har längtat efter en krog i huvudstaden med centraleuropeisk mat. Att han nu blir bönhörd är ju ett tecken på Stockholms ständigt expanderande kroguniversum. Jag menar, Tyskland är inte det första matlandet en kommer att tänka på. Vad är då utmärkande för denna matregion? Mitt svar är hög syra och fett. Här kastas inte fettet som blir kvar i stekpannan utan det är basen när det ska bakas flammkuchen, alltså en tysk pizza. En tunn knaprig historia med fläsk, finhackad persilja och syrad gräddfil på toppen. Till detta dricker vi alltså sekt. Även här har vi en något högre syra än i exempelvis champagne.

Menyn ser ut att vara skapad på den legendariska Bauhaus-skolan som i år fyller 100 år. Det är lite humor att huskroppen som krogen befinner sig i har band till samma skola. Vi snackar funkis när den är som allra rakast och tydligast.

Foto: Magnus Skoglöf

Priserna på förrätter ligger runt 150 kronor och varmrätterna en bit över. För 515 kronor får vi fem tyska smaker. Det blir mycket mat för pengarna. Vi fortsätter med Maultaschen. Ett pastaknyte med kantarell och kalv. Här är den bärande smaken umami, plus en mycket rund sojabas. Nästa rätt är sallad med vaktel. En maffig, men samtidigt elegant rätt med bas i gåslever. Den sista varmrätten i avsmakningspaketet blir biff med schupnudel. En rejäl rätt som ensam hade räckt att mätta en grovarbetare. Vi avrundar med en omgång glass och gräddfilspudding.

Nu har vi flyttat in från uteserveringen. Även om det som ligger på tallriken och det som finns i våra vinglas andas Tyskland gör inredningen på Sekt inte det. Det är höga bord och pallar. Kanske inte det mest bekväma när man ska äta en rejäl måltid. Utmed väggarna finns dock soffor som är bekväma att sitta i. Musiken i högtalarna andas mer nattklubb på Ibiza än alptoppar och Helmut Kohl.

Hur kommer det då att gå för Sekt? Jag är övertygad om att den första hajpen och nyhetens behag kan räcka åtminstone året ut. Sekt levererar något som du inte kan få någon annanstans i Stockholm. Sen kan det nog bli tuffare. Jag älskar mat med hög syra och en kock som förstår att mänskligheten inte hade överlevt utan fett. Men hur ofta vill jag äta det? Högst några gånger om året. När Food var som hetast var det både en kvarterskrog för de riktigt coola på Östermalm och något som fick mig att cykla hit från Hornstull. Å andra sidan kan kanske Sekt locka till sig en äldre publik som tycker att gräddfil, pudding och gåslever är lösningen på världens gastronomiska problem. Sekt ska i alla fall ha en eloge för att man vågar vara banbrytande i Stockholms krogvärld. Sällan har jag mött en krögare som brinner så mycket för sina viner och sin mat.

Till Toppen