Annons

Niklas Eriksson:Seinfeld en light-version av Nietzsche

Meningen med ”Seinfeld” skulle vara att den inte handlade om någonting. Men just bristen på värden, frånvaron av ”kramar och lärdomar”, var i sig en utsaga om 90-talet. Sista avsnittet blev en logisk slutpunkt för en av vår tids viktigaste diskussioner om nihilism.

Publicerad
Foto: IBL

När det sista avsnittet av tv-serien ”Seinfeld” sändes den 14 maj 1998, var det på många sätt både en briljant konstruerad sammanfattning av hela serien och ett radikalt brott med det som institutionen ”Seinfeld” stått för. Logiskt nog var det dess ideologiska hjärna Larry David (medskapare tillsammans med Jerry Seinfeld) som ringdes in, fastän han hoppat av efter sjunde säsongen. Något annat hade inte gått. Det mediala trycket var enormt, och översteg vida andra omsusade serieavslutningar, som de för ”Skål!” och ”MASH”. Reklamspottar såldes för över två miljoner dollar per halvminut. Tidningarna försökte överträffa varandra i sorgekrönikor och gissningar om var den postmoderna slutstöten skulle sättas in.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons