Annons

Jesús Alcalá:Segrarmakterna upprepade Hitlers misstag

Efter andra världskrigets slut fördrevs miljoner ”tyskar” från Tjeckoslovakien och Polen, och de behandlades ofta lika illa som fångarna i de nazistiska koncentrationslägren. En av de få som reagerade på dessa oförrätter var den svenska författaren Stig Dagerman.

Uppdaterad
Publicerad

Ett par månader efter segern över Tyskland och nazismen möts de allierade för en konferens i Potsdam. Det blir en skrämmande och egendomlig sammankomst, en surrealistisk spegelbild av den mänskoföraktande ideologi som nyss besegrats. I Potsdam beslutas nämligen att inga tyskar ska få finnas kvar i Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. De ska ut, de ska återföras till Tyskland. Också tyskar med polskt, tjeckiskt och ungerskt medborgarskap ska ut. Ut med dem – också de som är födda i dessa delar av Europa och som alltid bott där!

Det är början på, och legitimeringen av, historiens största folkfördrivning. Hur stor den var blev första gången bekant genom den rapport som västtyska Statistisches Bundesamt lade fram år 1950: cirka 12 miljoner fördrivna. 2,2 miljoner ”Vertreibungsverluste” (dödsoffer, försvinnanden och ”oklara fall”). En senare rapport, 1958 års slutrapport från den så kallade Historikerkommissionen, bekräftade i stort Statistisches Bundesamts siffror.

Annons
Annons
Annons