Annons

Ivar Arpi:Se samhället som en fotbollsplan

Brinnande bil på Arkitektgatan i Malmö natten till tisdagen.
Brinnande bil på Arkitektgatan i Malmö natten till tisdagen. Foto: Johan Nilsson / TT
Publicerad

Under natten till tisdagen skadades 50 bilar på Östermalm. För nionde natten i rad brann bilar på Limhamn i Malmö. Det har som vi alla vet blivit ett återkommande problem i det som brukar kallas ”no-go”-zoner i svenska städer, på Limhamn och på Östermalm, i Askim och Vasastan, och även i finare villaområden i många mindre städer. Vissa av bilarna fick de boende själva ta hand om med handsläckare. Polis och brandkår hann inte med att åka på alla larm. Frågan är varför vi låter det ske i dessa områden?

När SVT följde med polisen i deras arbete i ett idylliskt villaområde i Örebro i maj i år blev det tydligt hur invånarna hanterar situationen: man går inte ut efter att det har blivit mörkt (Agenda 22/5). Kvällarna och nätterna tillhör de kriminella. Nu efterfrågar många mer dialog med de kriminella. De är överklassungdomar som har tråkigt eller är frustrerade, vilket man ju måste förstå. Tennisklubben är inte alltid öppen på kvällarna, så det behövs troligen många fler tennisklubbar, är ett vanligt argument. En polis skriver i Expressen att ”nej, vi kan inte driva bort kriminella från gator och torg”, de har ju liksom också rätt att vistas där (3/8).

Tänk hur reaktionerna hade varit om det verkligen var ovanstående områden som var utsatta? Byt ut Östermalm mot Husby, Limhamn mot Hyllie och villaområdet i Örebro mot Oxhagen i samma stad, så är det verkligheten. Det finns en mycket enkel anledning till att även nyliberaler trots allt vill att staten ska sköta våldsmonopolet. En stat som inte har kontroll på sitt territorium sviker plikten den har att skydda sina medborgare. Då upphör suveräniteten i dessa områden, och någon annans tar vid. Föreställ er att en främmande makt tog över delar av vårt territorium, skulle man nöja sig med att efterlysa dialog då också? Kom igen, killar, kan ni inte åka hem och lägga er i stället för att ockupera! Panga inte, prata lite med oss!

Annons

Nikolina Bucht, polis i Stockholm och ledamot för M i Stockholms läns landsting, beskriver i en artikel hur poliskåren drillas att agera ”påtagligt defensivt” (Expressen 10/8). Ett bra exempel är från SVT Agenda i maj, som alltså följde med polisen i miljonprogramsområdet Oxhagen i Örebro, där reportern förklarar hur polisen arbetar: ”Målet är egentligen inte att gripa någon /…/ utan att få gängen att gå hem och lägga sig.”När polisen blev konfronterade av ett gäng uppstod en mycket hotfull situation. En man som helt oblygt visar ansiktet hotar en polisman: ”Tror du jag är rädd för dig? Fucking pajas. Kom utan bricka, jag ska visa dig. Fucking tönt.” Han knuffar sedan polismannen.

Trots att det är många poliser på plats griper de inte mannen. I vilken annan situation kan man utan risk hota och fysiskt attackera en polisman? ”Tyvärr, det blir så här när vi har såna här konfrontationer ibland. Men vi måste stå kvar och försöka ta en dialog”, urskuldar sig en polisman i inslaget.

Jämför med det resoluta agerandet när en maskerad man sprang in på fotbollsplanen i den allsvenska matchen mellan Jönköping Södra och Östersund och misshandlade Aly Keita, målvakt för Östersund. Det dröjde endast några sekunder innan ordningsvakter och spelare hade fått honom under kontroll. Det var ingen som gick fram för att föra dialog. Man grep gärningsmannen. Det är ju så man gör.

Lek med tanken att vi skulle börja se hela samhället som en fotbollsplan. Så varför ges inte polisen de resurser och mandat som krävs för samma resoluta ingripanden när bilar bränns och stenar kastas? Rent krasst handlar det om att poliserna på plats är alldeles för få för att göra de gripanden som krävs. Men vem äger området då? Att återta kontrollen är regeringens ansvar. Sverige kan inte överge sina egna områden.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons