Annons
X
Annons
X

Se inte empati som något sällsynt

ENGLAS BEGRAVNING | PÅ TV ELLER EJ?

I onsdags beslutade SVT att sända Englas begravning. En debatt kring huruvida det är rätt eller fel har uppstått. Blir det dokusåpa, som Göran Rosenberg fruktar? (Expressen 30/4) Eller är det, som Siewert Öholm menar (Expressen 2/5), precis vad ett public service-bolag ska ägna sig åt?

Läget gör att det är svårt att ifrågasätta föräldrarnas val. Risken att framstå som cynisk översittare är stor. Ingen vill ta sig ton och på ett normerande vis tala om när, var och hur sorg lämpligen ska uttryckas. Således är de som är negativa till beslutet redan från början i underläge. Till buds står en generell argumentation för den privata sfären och varningar för en utveckling där skeenden utanför mediernas strålkastarljus verkar rangordnas något lägre än det som bevakas och rapporteras.

Det är välbekanta och torra resonemang, vilket ger SVT och Siewert Öholm ett enklare utgångsläge när beslutet ska försvaras. Man kan gå direkt på känslorna och avfärda allt det torra som cynism.

Annons
X

SVT:s Peter Yng säger att ”Englas öde blottlägger den värnlöshet som barn och tonåringar lever med”. Öholm menar att SVT:s beslut innebär en öppning för en ”folkets egen statsbegravning”. De som är emot en sådan är cyniska medieförståsigpåare.

Så, vad bråkar vi om? SVT kan säkert landa det här på ett värdigt sätt, utan jippovibbar. Dessutom är det ju Englas föräldrar som tagit initiativet. Det är ovanligt, men inte obegripligt. För dem har hela det fruktansvärda förloppet skett i offentligheten och måhända känns då detta som ett följdriktigt avslut.

”Under alla mina år som journalist kan jag inte minnas något som liknar Englas öde”, skriver Öholm och framhåller det folkliga engagemanget som ovanligt. Öholm får ursäkta, men det låter som kort minne. Till Bobbys begravning levererades mängder av röda rosor från folket, administrerade av Expressen. Vad är det som säger att detta var mindre folkligt?

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I såväl Englas som Bobbys fall bidrog en högst slumpartad dramaturgi till att engagemanget blev så enormt. Försvinnande, stora sökpådrag och slutligen tragedi utgör skeenden att följa och sörja. Den som ”bara” hittas död har mindre chans till en folkets statsbegravning. Relativiseringen infinner sig oundvikligen.

    Jag tror att magreaktionen hos dem som ställer sig negativa till tv-sändningen kommer härur. Det ligger något lätt självförhärligande i att lyfta sin egen empati till skyarna. Att föreställa sig att den är så stark och så djup att den alldeles bestämt måste direktsändas den här gången.

    Det känns inte behagligt när empatin blir något att manifestera och bejaka på tv, som vore den en känsla av sällsynt art.

    Medkänslans bästa försvarare är den som helt sonika förutsätter den som något grundläggande mänskligt. Bäst görs detta när vi orkar bry oss om varandra på närmre håll, snarare än när vi betraktar varandras öden på tv. Skärmen emellan är tjockare än man kan tro.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X