Annons

Elisabet Andersson:S-vändning i valspurten – deltar i Nobel-debatten

Foto: Tomorrow AB
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

En arkitekturmodell av Nobel Center.

Foto: David Chipperfield Architects Bild 1 av 1

En arkitekturmodell av Nobel Center.

Foto: David Chipperfield Architects Bild 1 av 1

På onsdagen är det dags för en ny manifestation mot Nobel center i Stockholm. Den här gången med deltagare från rikspolitiken; Jimmie Åkesson (SD) tackade snabbt ja, och även Jan Björklund (L) och Ebba Busch Thor (KD) kommer.

Ansvarige stadsbyggnadsborgarrådet i Stockholm, Jan Valeskog (S), ville först inte delta med motiveringen att arrangemanget inte är seriöst, och att det ”politiska stödet för ett Nobelcenter på Blaiseholmen är stort liksom stödet hos stockholmarna” (en sanning med modifikation).

Men nu har han ändrat sig. Även Joakim Larsson (M) deltar.

Nobelbygget har blivit en av mandatperiodens mest uppmärksammade stadsbyggnadsstrider i Stockholm. De som demonstrerat mot rivningar av kulturmiljöer, oavsett om det handlat om modernistiska Slussen eller 1800-talshus, har ofta fått stöd av Sverigedemokraterna.

En arkitekturmodell av Nobel Center.
En arkitekturmodell av Nobel Center. Foto: David Chipperfield Architects
Annons
Annons

Det kan ju verka helt logiskt att ett parti som SD driver bevarandelinjen. Men frågan om vad som är "konservativt" respektive "progressivt" inom stadsbyggnadsfrågor är betydligt mer komplex än så. Att riva fungerande hus, och köra över befintlig verksamhet, kan också beskrivas som en förlegad och allt annat än klimatsmart, hållning.

Stockholm har en hårdhänt stadsbyggnadspolitik. Det kan vara svårt att förstå vem som håller i taktpinnen. Kommunala styrdokument som ska ange en önskad utveckling och skapa transparens verkar ibland mest betraktas som hinder; Byggnadsordningen, som ska beskriva hur ny bebyggelse ska förhålla sig till stadens karaktär, har legat i malpåse i åratal. Arkitekturpolicyn Arkitektur Stockholm verkar mest ha blivit en hyllvärmare.

Det finns en lyhördhet gentemot exploatörer men lite för mycket arrogans mot så kallade "mjuka värden" som kulturarv. Det är naturligtvis inte fel att lyssna på byggarna; men stockholmarna ska känna att det är deras och stadens gemensamma intressen, inte enskilda vinstintressen, som väger tyngst.

Ibland blir det också lite för uppenbart att politikerna ogärna möter medborgarna i öppen debatt. I februari hade Blasieholmens vänner ett stort seminarium om Nobelbygget, med utfrågning av politiker. De partier som drivit igenom projektet (S, M och C) valde att inte delta, vilket såklart piskade upp ilskan i motståndet ytterligare. Kanske gynnade det också SD.

Stadsbyggande väcker känslor. Stockholm har en hög byggtakt; kommunen har föresatt sig att stå för en stor del av regionens bostadsbyggande. Samtidigt vill politiker i stadshuset gärna ha vad de uppfattar som internationella prestigeprojekt i city, exempelvis en stor Applebutik i Kungsträdgården. Man kan förstå att stockholmarnas synpunkter och protester är "jobbiga".

Men hållbar stadsutveckling, som ju är ett buzzword i dagens stadsbyggande, handlar inte bara om att bygga energismarta hus. Det handlar också om att planera och bygga på ett sätt som ger människor en känsla av delaktighet, vilket i förlängningen kan öka förtroendet för både politiker och samhället i stort.

Det är sannerligen ingen lätt uppgift. Men det är bra om människor känner att det finns en seriös ambition att sträva mot detta.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons