Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Tove Lifvendahl: SD är inte längre en ursäkt

Migrationsverket.
Migrationsverket. Foto: MAJA SUSLIN/TT

KRÖNIKA

”Och efter allt det här är det ju inte så mycket kvar av dom”. Handläggaren på Migrationsverket hade en neutral röst och krass blick, ryckte lite urskuldande på axlarna och lade ner spritpennan i hyllan på blädderblocket. Det var i början av 2000-talet och hon hade just beskrivit den svenska asylprocessen och verkligheten för de flyktingfamiljer vars tillvaro hon administrerade under deras väntan på beslut.

**Efter mitt första **besök på ett asylboende, var det svårt att svepande säga att Sverige hade en generös flyktingpolitik. Det lät ihåligt mot bakgrund av det jag hade upplevt. Förvisso erbjöd vi en fristad från krig och förtryck, men upprätthöll samtidigt ett mottagningssystem så illa fungerande att jag skämdes när vi satt och talade med dem som väntade på besked, som ville veta hur snabbt man kunde hitta jobb och lära sig språket. Skakade över uppbrottet. Lättade över att ha anlänt. Trötta, men hoppfulla och nyfikna. Beredda att arbeta hårt för att skapa en ny framtid.

**Precis där och **då har Sverige vad jag skulle kunna kalla för något av en engångschans. Människor är häpnadsväckande starka när det behövs, men också påverkansbara; omgivningens förväntningar styr ibland självbilden, vilket kan vara på gott och ont.

Annons
X

”Sluta betrakta flyktingar som välgörenhetsfall”, var ekonomen och författaren Philippe Legrains råd till Sverige (SvD 25/9): ”Det är beundransvärt att Sverige så generöst tar emot många människor på flykt från krisen i Syrien och andra håll. Men de som får asyl i Sverige är fullt kapabla att betala tillbaka den generositeten genom att bidra till samhället – det är faktiskt precis vad de vill. Så ös inte bara vänlighet över flyktingar; hjälp dem att komma i arbete.”

Den fördärvliga men reella volymfrågan ska ses i skenet av just detta; taket för hur många som kan komma till Sverige är inte en statisk siffra, utan mycket påverkansbar. För att inte bli misstolkad vill jag understryka att jag tycker att Sverige fortsatt ska ge människor med asylskäl skydd. Prövningen ska vara juridisk, individuell och rättssäker. I dag finns exempel både på att sökande som inte har asylskäl släpps in genom den dörren ändå, medan somliga människor som har asylskäl, ändå inte får stanna.

Här borde alla kunna sluta upp kring tanken på att detta system ska vara så rättsligt solitt och effektivt som möjligt. Därför har från ledarsidan också föreslagits att man ska titta på hur man, med lärdom från Norge, kan minska antalet ogrundade asylansökningar, eftersom handläggningen av dem tar resurser från sådan som verkligen har skyddsbehov. De som inte har asylskäl bör så snabbt som möjligt hänvisas till andra dörrar. Därför behöver också reglerna för anhöriginvandring ses över.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    **Ty för invandring **utöver skyddsbehövande kan man påverka takhöjden genom att skapa fler dörrar, till exempel genom att utveckla arbetskraftsinvandringen till att omfatta även företagare som också föreslagits från denna ledarsida, samt tillåta helt fri invandring för dem som kan svara upp mot ett reellt försörjningskrav. I dag försöker exempelvis LO sänka taket för arbetskraftsinvandrare, trots att takhöjden helt och hållet bör sättas av arbetsmarknaden.

    Allt detta är oavhängigt flyktingsituationen i världen. Helt oavsett invandringen finns också behov av att reformera Sveriges arbets- och bostadsmarknader i liberal riktning, samt att reparera och förbättra utbildningssystemet. Välfärdsstaten är dessutom så generellt utformad i somliga delar, att den inte ordentligt förmår hjälpa dem som verkligen behöver trygghetsnätet.

    **Alla dessa realiteter **blir än mer synliga i skenet av den stora flyktingtillströmning som väntas. Prognoser kan förvisso skrivas upp och ner, men det vore oansvarigt att inte ta höjd för att klara de volymer Migrationsverket aviserar. Och, som påpekats av mig och kollegorna, det brådskar. För de nyanländas skull. För dem som sedan länge lever i utanförskap i vårt land. För andra som invandrat och etablerat sig väl i samhället men som blir stigmatiserade för sammankopplingen mellan fenomenen invandring och segregation. För dem som vill känna trygghet i att de närmaste åren kommer att stärka, och inte söndra Sverige. Som vill känna att de som vi givit skydd kan leva i en anständig tillvaro.

    **I värmländska Filipstad **kallar Jan Ulvforsen situationen ”tragisk” (SVT 4/11). Han är samordnare i kommunen och kan inte längre garantera nyanlända barn skolplats. ”Om barn som ska växa upp här inte får ordning på sin skolgång är det fruktansvärt.” Han har helt rätt, och han är inte ensam. Det finns många fler kommuner där tillgången på boende, skol- och vårdplatser redan är, eller kommer att bli mycket ansträngd de kommande åren. Och hur väl eller illa det fungerar lokalt, påverkar attityder och stämningar mellan ortsbefolkning och nyanlända.

    **För att jag **skrev volymordet förra söndagen, har jag under veckan fått motta en del hårda ord (om än från begränsat och väntat håll). Men ingen av dem som har ägnat omsorgsfull tid åt att slipa på invektiv, har själva redovisat något mer än till intet förpliktigande formuleringar av typen ”Vi måste ordna bostäder, arbete och utbildning”, som Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson skrev (AB 14/11). Kring denna begåvade insikt föreligger ingen som helst oenighet, inte ens med SD. Frågan är hur. Och att vi inte kan räkna med Aftonbladet när det gäller konkret tanke- och reformarbete är det minsta problemet.

    Det bekymmersamma, som vi återkommande påtalat på denna sida, är att de sju politiska partier som inte har främlingsfientligt bagage har varit tysta. Deras plikt är att börja tänka djärva reformer och radikala lösningar. Rädslan för att ”spela SD i händerna” kan efter det senaste valresultatet inte längre användas som ursäkt för att låta bli. Bland annat saknas nu redan 9000 bostäder.

    **Fina ord räcker **inte. Nu gäller hård konkurrens, som på alla andra politikområden. Nej, det är inte jordens undergång som står för dörren. In- liksom utvandring är resurser som kan utnyttjas väl eller missbrukas gravt. Men med kanske uppåt en halv miljon ankommande på en fyraårsperiod uppstår verkliga problem, som måste lösas snabbt. Den mänskliga och ekonomiska kostnaden för en människa som inte tas i anspråk, multipliceras snabbt. Räntan är dessutom hög. Ingen borde, med hedern i behåll, kunna slå sig för bröstet för att Sverige hanterar sina resurser så.

    Tove Lifvendahl är politisk chefredaktör i SvD.
    tove.lifvendahl@svd.se

    Annons
    Annons
    X

    Migrationsverket.

    Foto: MAJA SUSLIN/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X