Annons
X
Annons
X

”SD är inget demokratiskt hot i sig”

Sverigedemokraterna är i sig inte ett hot mot demokratin. Men de etablerade, mittenpartiernas tafatta svar på SD:s framgångar kan bli ett demokratiskt problem. Det säger författaren och EU-kännaren Philippe Legrain i en SvD-intervju och passar på att såga både den nya kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker och David Camerons stenhårda motstånd mot honom.

Författaren och ekonomen Philippe Legrain.
Författaren och ekonomen Philippe Legrain.

Han är en av Bryssel-politikens insiders med enorm erfarenhet av Europa-frågor. Den brittiske ekonomen och författaren Philippe Legrain har varit ekonomisk rådgivare åt förre ordföranden för EU-kommissionen José Manuel Barroso som chef för Bureau of European Policy Advisers.

Men nyligen lämnade han EU-korridorerna och är nu i Almedalen för att prata om sin nya bok European Spring: Why Our Economies and Politics are in a Mess - and How to Put Them Right, som kom ut i april.

Philippe Legrain är stenhård i sin kritik, både av den nya kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker och av den brittiske premiärministern David Cameron. Camerons oförsonliga kritik mot Juncker slår – enligt Philippe Legrain – bara tillbaka på honom själv.

Annons
X

– Genom att kampanja så offentligt och känslomässigt har David Cameron försvagat sin egen ställning. Cameron har ju lovat britterna en folkomröstning om EU-medlemskapet 2017 om han vinner nästa val. Sedan vill han omförhandla de brittiska medlemsvillkoren. Men nu kan hans kritiker säga: ”Du lyckades ju inte ens blockera en kandidat som du målat ut som djävulen själv, hur ska du då kunna få till bättre villkor?” Det är svårt att överdriva hur katastrofalt hans omdöme har varit, säger Legrain som därmed inte alls är positiv till Jean-Claude Juncker.

– Jag tycker inte att han är en imponerande politiker. Han är det förgångnas man, en person som förhandlar i det fördolda i motsats till den unga, dynamiska och utåtriktade kommissionsordförande som vi skulle ha behövt. Men han är ingen djävul.

Att det ändå blev Jean-Claude Juncker beror på den tyska förbundskanslern Angela Merkels pragmatiska inställning till EU-politiken.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Juncker var aldrig någons förstahandsval. Merkel ville inte heller ha honom från början. Men genom en serie händelser och kompromisser har vi fått en svag ordförande som Merkel inte hyste tillräckliga starka antipatier mot för att stoppa.

    Men blir det inte ofta så? Att vi får ledare i Bryssel som är kompromisskandidater?

    – O ja, vi måste i framtiden få en riktigt öppen, demokratisk och konkurrensinriktad valprocess där EU:s invånare i direkta val kan välja vem de vill ska leda EU-kommissionen. Att få en sådan kampanj mellan kandidater som slåss för olika politiska alternativ, det skulle vara enormt bra för Europas demokrati.

    Philippe Legrain har i flera böcker analyserat frågor om globalisering och migration och menar att en ekonomi stagnerar utan invandring. Han har starka åsikter om de invandringskritiska partiernas framgångar i EU-valet och är av åsikten att de etablerade partierna måste orka diskutera de jobbiga frågorna om immigration, utan att för en sekund anamma en främlingsfientlig agenda.

    – Det riktiga hotet kommer inte från Sverigedemokraterna. Det riktiga hotet kommer från hur de etablerade partierna svarar upp mot dem, Sverigedemokraterna kommer ju aldrig att få egen majoritet. Jag menar att de etablerade mittenpartierna inte får ignorera SD:s framgångar eller undvika att tala om invandring. Om de gör det öppnar de upp för kritiken att eliten inte lyssnar på vad SD-väljarna har att säga, säger Philippe Legrain och fortsätter:

    – En annan sak de inte får göra är att börja flörta med den opinionen. Vi har sett i Europa att en del socialdemokratiska partier har försökt locka över de främlingsfientliga väljarna för att de tolkar deras röster som en arbetarklassyttring, medan en del konservativa partier har sett det röstandet som socialkonservativt. Men det uppstår en farlig situation när båda de stora politiska lägren försöker locka över de invandringskritiska väljarna. Det har vi sett i Storbritannien, Nederländerna och Danmark.

    Han tror att de stora etablerade partierna – som Socialdemokraterna och Moderaterna – kan vända trenden att tappa väljare till SD.

    – De måste försöka analysera: vad är den underliggande oron bland de som röstar på SD? Om folk är oroliga över sin situation och skyller på invandrarna, då finns det andra bakomliggande orsaker. Dessa måste man adressera med åtgärder samtidigt som man slår hål på de främlingsfientliga partiernas falska argument. Lyckas man med det kan man både hålla problemet i schack och vinna tillbaka en del SD-väljare.

    Han beklagar utvecklingen i sitt hemland, Storbritannien.

    – Där är båda de stora politiska partierna – Tory och Labour – nu anti-invandring. Tory-partiet har blivit extremt invandringskritiskt och Labour kritiserar inte den sittande regeringens politik utan bara deras metoder. De ifrågasätter inte grundhållningen att invandringen måste begränsas mer. Så båda jagar Ukip-väljarna (det brittiska självständighetspartiet, reds anm), vilket jag är extremt kritisk till.

    Apropå den senaste tidens opinionsmässiga framgångar för Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ menar Philippe Legrain att den traditionella politiska höger-vänsterskalan har spelat ut sin roll.

    – Den gamla politiska vattendelaren var mellan vänster och höger, mellan arbete och kapital. Men det är överspelat. Den nya politiska klyftan finns mellan det öppna och det stängda. Mellan dem som å ena sidan stöttar globalisering, migration, europeisk integration och är optimistiska om våra utvecklingsmöjligheter, och mellan dem som å andra sidan vill stänga sina länder gentemot världen och är rädda för framtiden. Jag är av den bestämda uppfattningen att vi bör vara öppna.

    Ekonomen Legrain hyllar Sveriges finansiella stabilitet efter finanskrisen, och även om det finns tecken på en ekonomisk återhämtning i de sydeuropeiska länderna är det alldeles för tidigt att blåsa faran över.

    – Det finns en risk att eurozonen blir ”japansk”, i betydelsen att vi får ett tillstånd av permanent tillbakagång och deflation. Men med en viktig skillnad. I Japan har det politiska landskapet varit stabilt, medan det i Europa är mycket farligare. Vi såg i EU-parlamentsvalet hur den yttersta vänstern gick starkt framåt i Grekland och Spanien och att extremhögern gick starkt i Frankrike, Storbritannien och Danmark. Det handlar om en oroande kollaps för etablissemangspartierna.

    Finns det fortfarande en risk att dagens eurozon bryts upp?

    – Hotet finns där fortfarande. Men det är ett lågintensivt politiskt hot. Det finns en risk att väljarna i något euroland, till exempel Italien eller Grekland, tröttnar på stagnationen och väljer fram ett parti som verkligen vill lämna euron. Den risken är inte alls obefintlig, säger Philippe Legrain.

    Annons
    Annons
    X

    Författaren och ekonomen Philippe Legrain.

    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X