Annons

Rolling Thunder Revue: A Bob Dylan Story by Martin ScorseseNär Dylan sjunger är allt förlåtet

Joan Baez och Bob Dylan
Joan Baez och Bob Dylan Foto: Netflix

Unikt filmmaterial, bakom scenen-klipp och nygjorda intervjuer bjuds det på i Martin Scorseses nya Dylan-dokumentär. Men han skulle ha gett fanken i att bitvis försöka göra en egen ”Renaldo and Clara”.

Publicerad

Det är någonstans mitt i ”Rolling Thunder Revue: A Bob Dylan story by Martin Scorsese” som jag börjar tänka på Svarte Petter-kortleken jag brukade plocka fram ibland som liten. Jag sorterade figurerna i olika grupperingar och fantiserade om hur deras relation med Svarte Petter egentligen var. På samma sätt som jag nu gör med det kartotek av människor som i filmen uttalar sig om Dylan. I bästa fall smygs det in en namnskylt, men aldrig inklusive en förtydligande rad om vad de gjorde på den mytomspunna turné som filmen kretsar kring.

Det ingår i grundkursen i dylanologi att känna till alla som någon gång haft det allra minsta att göra med föremålet för vår beundran. Men är det inte några nya ansikten här, några man aldrig hört talas om? Bäst att låtsas som ingenting för att inte bli utstött av Dylanmännen. För om man inte själv är med i leken, gäller det åtminstone att ha koll på korten, eller att försöka skriva in sig i historien på det vis som Martin Scorsese gjort genom två filmer om Bob Dylan. Sedan 2005 års ”No direction home” har bokstäverna i regissörens namn såväl växt i storleksgrad på filmaffischen som letat sig in i själva titeln. Samtidigt som Scorsese skildrar alla dem som vill vara så nära sin idol att de till och med börjar klä sig som honom, däribland den enerverande Rolling Stone-journalisten Larry ”Ratso” Sloman, är han själv likadan.

Med Rolling Thunder Revue ville Dylan bort från storskaligheten i den tidigare turnén med The Band.

Foto: Netflix Bild 1 av 2

Turnén var ”ingen succé om man mäter succé i pengar, men det var ett äventyr” konstaterar Dylan i dag.

Foto: Netflix Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons
Annons