X
Annons
X

Agneta Pleijel: Schulz ville uppnå barndomens mognad

Bruno Schulz (1892–1942), självporträtt från 1921.
Bruno Schulz (1892–1942), självporträtt från 1921. Foto: IBL

Vad blir kvar till slut? Kanske – det är en förhoppning – upplevelsen av de tätaste sinnesförnimmelser man fick vara med om som barn: ögonblick av solvarm hetta över ögonlocken, av ordlösa förbindelser mellan syn, hörsel och lukt, det vill säga upphävandet av kategorier och gränser till förmån för en känsla av absolut närvaro.

Bruno Schulz (1892–1942), självporträtt från 1921.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X