Annons
X
Annons
X

Schori: USA:s agerande bör ses som en varning

Det finns stora risker för Sverige med att gå med i Nato. Det skriver Pierre Schori i en slutreplik om säkerhetspolitik och situationen med USA idag.

Pierre Schori
Pierre Schori Foto: Jonas Ekströmer/TT

SLUTREPLIK | FÖRSVAR

Det blir allt tydligare att den nya amerikanska statsledningen börjar agera som världspolis samtidigt som den undandrar sig viktiga internationella avtal, drastiskt skär ned på bistånd och fredsarbete och kraftigt upprustar.

Washington pressar Nato-allierade att öka militärbudgeten till 2 procent av BNP. Detta när USA är på krigsfot i Afghanistan, Irak, Jemen, Libyen, Somalia och Syrien.

Jag undrade därför på SvD Debatt om de som pläderar för ett svenskt Natomedlemskap inte ser riskerna av att Sverige skulle bli indraget i Pentagons globala strategi. Som England, Spanien och Danmark blev 2003 under Bushs Irakkrig, som gav upphov till al-Qaida i Irak och Daesh/IS.

Annons
X

På detta har tre av mina före detta medarbetare i UD reagerat. Deras huvudargument följer nedan i kursivt.

”Om Ryssland säger Schori, att landet är ’vår granne, ett land som västvärlden inte kan omvandla till att bli som vi, men som vi måste finna vägar att leva med. Alla människor önskar fred, också ryssarna.’

Men sanningen är att Ryssland är en auktoritär och militariserad stormakt, som strävar efter att underminera EU och Nato och ersätta dagens säkerhetsordning, som bygger på Parisdeklarationen från 1990 och OSSE:s principer för samlevnad i Europa.”

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Citatet ”vår granne, ett land.. ” etc) finns i en rapport av Ivan Krastev and Mark Leonard från tankesmedjan ECFR, skriven efter den ryska annekteringen av Krim. De argumenterar för en politik bortom sanktioner och för samarbete med Ryssland, men med en principfast linje om Krim och Ukraina.

    Parisdeklarationen och OSSE:s principer framförhandlades med Sovjetunions ledarskap under det kalla kriget. Varför skulle inte något liknande kunna uppnås med dagens Moskva? Att trion, som var med på 90-talet, inte inser detta vittnar mera om uppgivenhet eller stridslystnad än tro på diplomati och förhandlingar.

    Som Natomedlemmar skulle vi slippa stå ensamma mot den amerikanska administrationen”, är onekligen en intressant formulering. Fram till Trumps seger rådde enligt SvD:s Jonas Gummesson ”Hultkvistdoktrinen”: alla säkerhetspolitiska ägg i USA-korgen, strösslat med bilaterala försvarsavtal med länder som Polen och Botswana. Men nu ska vi alltså plötsligt ´gang up´ med andra inom Nato mot dess reelle chef och huvudfinansiär! Tillsammans med Turkiet, Ungern och Polen? En sådan allians liknar mest en säkerhetspolitisk Jönssonliga.

    ”Schori lyckas suggerera fram ett intryck att åtminstone tysk socialdemokrati uppfattar läget i Europa som han själv gör.”

    Ja, den svenska regeringen har samma breda säkerhetspolitiska synsätt som Tyskland. Läs till exempel den tyske utrikesministern Sigmar Gabriel i Süddeutsche Zeitung 18/1 2017: Tysklands generösa flyktingpolitik var också ett viktigt bidrag till stabilitet och säkerhet, menade han, och fortsatte: "Insatserna för krisprevention och mot stigande fattigdom, för en god miljö och mot ökande vattenbrist är centrala byggstenar för att förhindra kommande kriser och för att säkra freden. Tvåprocentmålet förblir däremot ett avlägset mål”.

    ”Vi vägrar att tro att Schori inte begripit att Nato handlar om försvaret av medlemsstaternas eget territorium mot angrepp utifrån, inte om hur problemen i Mellanöstern ska hanteras.” Men det Nato- ledda misslyckandet i centralasiatiska Afghanistan ligger väl ändå utanför ”försvaret av medlemsstaternas eget territorium”?

    ”Det som saknas i Pierre Schoris artikel är ..tron på ett enat och solidariskt Europas förmåga också i säkerhetspolitiken, och på vår förmåga att med USA försvara demokratin..”

    Jag vill då fråga mina UD-kolleger: Ingår inte Ryssland i Europa?

    Att försvara demokratin med USA har aldrig varit en lätt sak. Från Vietnam till Chile, i dödsskvadronernas Centralamerika och Irakkriget. Och nu Trump.

    I dagens situation gäller det snarare att försvara folkrätten och multilateralismen mot trumpismen.

    Folkrättsexperten Ove Bring har påtalat att den amerikanska raketattacken mot den syriska regimens militärbas var ett folkrättsbrott.

    Självfallet måste de ansvariga för gasattacken plikta för sina krigsförbrytelser, men vi får ingen respekt för folkrätten om en nation ensidigt påtar sig rollen som åklagare, domare och straffverkställare.

    Förmodligen ger attacken upphov till ännu fler flyktingar. Det ligger också en dödlig ironi i att Trump samtidigt vill stoppa flyktmöjligheterna för syrier till USA. De får istället komma till Europa.

    Hans Blix varnar för nästa steg. Kan det bli ett tillslag mot Nordkorea eller mot Iran?

    Så kom budet om att en jublande Trump har låtit släppa en monsterbomb mot IS i Afghanistan, något som gynnar talibanerna. Förre presidenten Hamid Karzai fördömde attacken: ”Detta är inte krig mot terrorismen utan ett omänskligt missbruk av vårt land som en testplats för nya och farliga vapen”, sade han.

    Jag delar trions förhoppning om ett enat och solidariskt Europas förmåga också i säkerhetspolitiken, om målet är en alleuropeisk lösning, som omfattar både Ryssland och USA. Vägen dit är svår och sannolikt lång. Men i den processen är en procent av bistånd bättre än två procent av Nato-påbjuden militär upprustning.

    Pierre Schori

    tidigare biträdande utrikesminister (S), ledamot av Europaparlamentet och chef för Sveriges FN-representation i New York

    Annons

    Pierre Schori

    Foto: Jonas Ekströmer/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X