Annons

Theresa Benér:Scenkonsten i Frankrike glöder igen

Teatern i Frankrike befinner sig för närvarande i en genomgripande förändringsprocess. Den postdramatiska teaterns principer för en icke intrigbaserad scengestaltning har skapat en frigörelse i de konstnärliga uttrycken.

Publicerad

På teatern Paris-Villette samlas fyra personer på en mörk scen vid varsitt bord med stol. Vi åskådare sitter med hörlurar. De fyra på scenen börjar simultant berätta olika historier med skilda scenerier. De talar lågt i mikrofonmyggor, som är kopplade till publikens hörlurar, så vi följer olika personer samtidigt. Gruppen kallas Les Etonnistes (ungefär De som väcker häpnad) och avhandlar frågan: Är konsten oumbärlig? Les Etonnistes­ har sammanförts av dansaren Stéphanie Aubin men kommer från olika konstnärliga horisonter – koreografi, bildkonst, teater och skrivande. Var och en av de fyra redogör för hur den estetiska dimensionen­ kommit att bli livsnödvändig för dem. För någon har behovet uppstått i mötet med Eurydikes död i Glucks opera, ett evigt ögonblicks upplevelse av det sublima­. För en annan var det en tavla av Watteau, minnet av hur han som pojke levde sig in i tavlan men samtidigt kände sig delaktig med besökarna på utställningen och plötsligt blev medveten om konturerna av sig själv.

Vi åskådare lyssnar på en person åt gången, ser hur de fyra på scenen gestaltar sina berättelser. Ibland sammanfaller deras­ rörelser som av en slump. Efter en halv­timme ändras inställningarna så att man följer en annan talare. Man får dock bara två per föreställning. Les Etonnistes möter den individcentrerade Ipod-kulturen men väcker också en osäkerhet hos åskådaren. På teatern är vi vana att kollektivt kunna överblicka hela skeendet på scenen – här gör man medvetet en separation och splittring, som förtydligar att vi ändå alla möter scenens nu med olika förväntningar och olika nivåer av mottaglighet.

Annons
Annons
Annons
Annons