X
Annons
X
Recension

Längtan Scenisk knock-out om grabbig brutalitet

Två pojkar, 13 och 16, lämnas att sköta och uppfostra sig själva. De ägnar dagarna åt råa dataspel och porr. När den nya granntjejen knackar på dörren börjar resan mot en brutal katastrof.

Alex Jubell och Filip Johansson i ”Längtan”. Foto: Viktor Kjellberg
Läs mer om Scenvåren 2018

Ta två tonårspojkar, isolera dem från deras missbrukarmorsa. Låt dem stjäla ihop till sin mat, spela våldsamma tv-spel och titta på porr. Pjäsen ”Längtan” av Anna Jordan är som ett laboratorieförsök med två grabbar som aldrig övat upp någon kommunikativ förmåga. En lider av någon bokstavskombination, och krampar, brodern kissar på sig – båda är sociala autister.

Playhouse Teater spelar nästan enbart amerikanska pjäser, ofta åt det moget existentiella hållet. Nu har man valt att iscensätta den brittiska "Längtan – "Yen" på engelska – ett drama som är en del av ett nytt led av en engelsk samhällskritisk och dystopisk tradition, från Arnold Wesker över Jim Cartwright, Simon Stephens, Mark Ravenhill till Sarah Kane. Det som kommit att bli det som kallas in-yer-face-theatre, ung scenkonst som vågar tala om kopplingar mellan utslagning, våld och sexualitet.

Alex Jubell och Filip Johansson i ”Längtan”.

Foto: Viktor Kjellberg Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X