X
Annons
X
Recension

Scener ur ett äktenskap Välspelat om äktenskap i kris

Jonas Karlsson och Livia Millhagen. Foto: Dramaten

Scener ur ett äktenskap är så fast förankrad i 1970-talet att det verkar litet fånigt att modernisera via en mobiltelefon här, ett livspussel där. I sin bearbetning av Ingmar Bergmans pjäs, som först var TV-serie i sex delar, har Stefan Larsson suddat i det tidstypiska, men nog kan vi njuta av Johans och Mariannes livskamp utan att tro att den äger rum precis nu. För övrigt inser jag hur TV-serien bränt sig fast i mitt medvetande: flera gånger minns jag exakt hur Erland Josephson eller Liv Ullmann sade de repliker, som nu yttras av Jonas Karlsson och Livia Millhagen. Det blir en dubbelexponering, som inte är störande, men som ofrånkomligt leder till jämförelser. Världen utanför det /o/äkta parets såriga bubbla representeras här enbart av en journalist: Kristina Törnqvist gör en kort och lysande insats i början, och kommer sedan inte åter. Det blir nu bara mannen och kvinnan, så beroende av sina föräldrar, så märkligt frikopplade från sina döttrar.

På Dramaten spelas till en början ganska mycket distanserad komedi. Särskilt Jonas Karlsson visar fram sin Johan med typiska stela gester och storslagen egenkärlek. Livia Millhagen spräcker Mariannes fasad på ett tidigare stadium, men håller annars rollen på avstånd, också hon. Roligt, men inte så engagerande. I sista scenen är det lättare att tycka om detta par, som sedan länge inte är något par i formell mening. Han har accepterat sitt karriärmisslyckande och är en mer sympatisk person, och hon har kommit långt från sin undfallande fruaktighet. Den humoristiska distansen finns kvar, men slutet blir ändå ett något konstruerat happy end. Här hade det inte skadat att skära i Bergmans ordmassor.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X