Annons
Recension

HamletÅter ruttnar något i Danmark

Thomas Oliemans (Hamlet), Peter Loguin (Polonius, liggande), Katarina Karnéus (drottning Gertrud) och Lars Hjertner (vålnaden).
Thomas Oliemans (Hamlet), Peter Loguin (Polonius, liggande), Katarina Karnéus (drottning Gertrud) och Lars Hjertner (vålnaden). Foto: Mats Bäcker

Nästan 150 år tog det innan Ambroise Thomas opera ”Hamlet” fick Sverigepremiär. Trots att verket har fokus på känslan och inte politiken har teamet på Göteborgsoperan fört in dagsaktualiteter. SvD:s Erik Wallrup ser helheten hamna i en återvändsgränd.

Publicerad

Med tanke på Christina Nilssons framgångar som Ofelia vid premiären 1868 av Ambroise Thomas ”Hamlet” och att tonsättaren för hennes skull komponerat in svensk folkton är det lite märkligt att operan först nu kommit upp på en svensk scen. Nästan hundrafemtio år tog det, men skönt att Göteborgsoperan rättat till saken.

Bra historier tål omplantering. Fast när Thomas skulle förvandla Shakespeares ”Hamlet” till fransk grand opéra skulle mycket skäras bort, rätas ut och anpassas. Politiken och filosoferandet försvann, och i stället hamnade fokus på Hamlets kärlekshistoria och modersrelation. Ändå är den avgörande skillnaden en annan. Thomas librettister gjorde nämligen drottning Gertrud delaktig i kungamordet (i Göteborg på ett direkt vis). Därmed förändras alla väsentliga personrelationer.

Annons
Annons
Annons