X
Annons
X
Recension

Carmencita Rockefeller Musikaliskt lysande Carmencita Rockefeller

Musikalen "Carmencita Rockefeller" bjuder på en sann bedrägerihistoria. Den förtjänar att lyftas fram på en svensk musikalscen där många väljer den enkla vägen med säkra klassiker och jukebox-musikaler, skriver Dan Backman.

Ur ”Carmencita Rockefeller” som spelas på Scalateatern till och med den 27 april. Foto: Mikael Silkeberg

Malmö i slutet av 1970-talet. En hårfrisörska lurar och förför ett gäng välbärgade skånska företagare och militärer. Hon påstår sig vara barnbarn till den japanska kejsaren Hirohito och tillhörande den amerikanska finansfamiljen Rockefeller. Dessutom framstående hjärnkirurg och banbrytande cancerforskare. Till sin hjälp har hon maken, till vardags kock på en lunchrestaurang, som utger sig för att vara fyrstjärnig general och Europa-chef för CIA.

När manusförfattaren Rikard Bergqvist (som även står för regi och sångtexter) broderar ut den osannolika men sanna historien om Carmencita och Bing Rockefeller ges inga förklaringar eller någon bakgrund till händelseförloppet. Inte heller hur det var möjligt att driva manipulationen så långt. Men det är klart, det här var långt innan internet. Idag hade orimligheterna i lögnerna kunnat googlas fram på nolltid.

Ur ”Carmencita Rockefeller” som spelas på Scalateatern till och med den 27 april.

Foto: Mikael Silkeberg Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X