Annons
X
Annons
X

”Sätt hellre fokus på hur vi äter än vad vi äter”

En är vegan, en önskar sig LCHF-kost, den tredje vill inte äta gluten. Att bjuda på en gemensam middag kräver allt oftare anpassning till flera olika dieter.
– Individens rätt att välja är ännu tydligare i länder med protestantiska rötter, säger den franske sociologiprofessorn Claude Fischler.

”För fransmän är inte ätande en ensamaktivitet. Det är kanske en nyckel i beteendet som minskar risken för överätande och viktökning. När man är i grupp äter man mindre”, säger den franske sociologiprofessorn Claude Fischler.
”För fransmän är inte ätande en ensamaktivitet. Det är kanske en nyckel i beteendet som minskar risken för överätande och viktökning. När man är i grupp äter man mindre”, säger den franske sociologiprofessorn Claude Fischler. Foto: Carl Bredberg

”Nej tack, jag äter inte rött kött”. ”Nej tack, jag äter inget med vitt mjöl och socker i”. ”Nej tack, jag är vegetarian”. Våra matval blir allt mer individuella. Några vill förbättra sin hälsa, andra vill rädda världen med sina matval. Många tål inte olika ämnen i maten.

Det finns flera goda skäl att välja bort mat, men det får också sociala konsekvenser. En så central sak i livet som en måltid som alla delar med glädje har blivit svårare att genomföra. Symboliken i att sitta ned tillsammans runt ett bord och äta samma mat betyder mycket mer än vi tror i vårt individualistiska 2010-tal, menar den franske sociologiprofessorn Claude Fischler.

– Att ta emot den mat som bjuds är att acceptera en relation. Det är att flytta sig lite närmare den personens identitet, menar Claude Fischer och citerar en kvinnas svar i en av hans doktoranders studie: ”Om du har lagat mat till en person och denne sedan inte vill äta känns det som om du ville kyssa någon som vänder bort ansiktet”.

Annons
X

 Att ta emot den mat som bjuds är att acceptera en relation.

Attityden till att acceptera undantag från menyn ser helt olika ut. I länder präglade av katolicismen är måltiden kollektiv till sin natur, något man delar – en modern version av att dela Kristi blod, Kristi lekamen. Symboliken blir att om man inte äter som alla andra så innebär det att man inte delar värderingar.

– Protestantismen är mycket mer individualistisk. Visst är det en förenkling, men här finns grundtanken från Martin Luther om den enskilda människans direktkontakt med Gud.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Att göra matval som avviker från normen blir inte lika dramatiskt i länder präglade av protestantism. Förmodligen är detta en av flera förklaringar till varför bara tre procent är vegetarianer i Frankrike medan hela tolv procent är det i Storbritannien.

    – Men det är också så att vegetarianismen kom från den brittiska aristokratin på 1800-talet. Det fanns en rörelse i Frankrike också, men den fick aldrig fäste.

    Den enskilda människans ätmönster är en produkt av samhället.

    Sociologiprofessorn Claude Fischler är som en levande encyklopedi vad gäller mat- och måltidskultur. Citat ur hans mångåriga forskning och anekdoter från hans parisiska liv forsar ur honom när vi möts över en kopp kaffe inför att han ska delta i Nobelseminarier på temat ”The future of food”. Till vardags är han forskningschef på det statliga institutet CNRS i Paris, men sedan 30 år tillbaka arbetar han också tätt ihop med psykologiprofessorerna Paul Rozin och Daniel Kahneman i USA.

    – Det stör mig att diskussionen om att vi äter så mycket och så fel är så alarmistisk. Ingen tittar på skillnaderna mellan de olika länderna. Den enskilda människans ätmönster är en produkt av samhället, av de traditioner och mönster som finns i hennes närhet. I USA har individualismen nästan blivit en nationell ideologi, menar Claude Fischler.


    Attityderna till mat och ätande skiljer sig åt radikalt. Ta till exempel svaret på vad ”bra mat” är.

    – En amerikan svarar med ”nutritionsvokabulären”. Att det är individens ansvar att välja näringsriktig mat, något som kan bidra till ett långt liv.

    I Frankrike framhåller de tillfrågade oftare vikten av att äta tillsammans och att maten är god. Detta anses lika viktigt som att man bör äta varierat och balanserat utan alltför mycket salt, fett och socker.

    Att äta måltider tillsammans med andra på samma tider varje dag och att lägga både betydligt mer tid än amerikaner på att äta och en förhållandevis stor del av inkomsten på mat är en hållbar tradition i Frankrike. De spenderar 1,5 timme per dygn på att äta medan amerikaner äter i 50 minuter i snitt (se länk på svd.se).

    – Efter finanskrisen 2008 trodde vi att den trenden skulle vända och att billighetsaffärer som Lidl skulle ta en större marknadsandel, men i Frankrike blev det tvärtom. Att äta gott, bien vivre, prioriterades.

    Vi tänkte ut menyn tillsammans på ett mycket seriöst sätt. Ingen kalvlever, inte njure.

    För att förklara de två skiljelinjerna i attityden till att bjuda på middag berättar Claude Fischler en anekdot om när han bjöd sina forskningsgruppledare från sex olika länder till Paris för fira att de var halvvägs i ett stort projekt.

    – Jag gick till en restaurang som jag känner väl och pratade med kökschefen. Vi tänkte ut menyn tillsammans på ett mycket seriöst sätt. Ingen kalvlever, inte njure. Fisk passar de flesta. Vi valde en utsökt meny med viner som passade till respektive rätt.


    Efter middagen nådde tallrikarna disken helt rensade noterade kökschefen. Alla verkade nöjda.

    – Men dagen efter kommenterade min tyska kollega att jag hade ”tagit en risk” genom att bestämma menyn för alla.

    ”Hur då?” frågade jag.

    Det hade varit enklare att låta alla välja själva, menade hon.

    – För mig är det gästvänligt att bestämma menyn, att välja det bästa och att tänka ut i förväg vad som borde passa de flesta. Kommer du hem till mig gör jag på samma sätt.

    En fransk kollega blev irriterad och tyckte att tyskan inte förstod.

    Hon sa: ”Om jag bjuder hem dig på middag så blir det inte à la carte – en meny att välja ifrån. Det är inte artigt mot värden.”

    Några dagar tidigare hade hon bjudit hem amerikanska vänner som svarade i ett mejl: ”Vi ser fram emot att äta middag hos dig, men du ska veta att min man är vegetarian och jag äter inte det här och det här”.

    Fransyskan hade blivit irriterad av det svaret. Tyskan och amerikanskan förstod inte alls problemet.

    – Vid det här laget sa jag ”Stopp, det här är intressant. Det hör ihop med vår forskning!”

    Enligt tyskan från Berlin var att äta tillsammans ett slags kontrakt mellan två eller flera individer. I en fransk logik är det värden eller värdinnan som ger. Gästens uppgift att återgälda givmildheten genom att äta det som bjuds. Så fostras även franska barn, de förväntas äta eller åtminstone smaka, av det som bjuds till alla.

    Många är så fixerade vid vad vi äter, jag vill fokusera på hur vi äter.

    Kanske finns en förklaring till fetmaepidemin i hur vi förhåller oss till individuella val av mat? funderar Claude Fischler. Han nämner en stor metaanalys som följt utvecklingen av övervikt och fetma från 1980-talet till 2009. Medelökningen av kroppsmåttet BMI (body mass index) i USA och Storbritannien var 1,4 enheter, medan ökningen i Frankrike, Italien och Schweiz bara var 0,3–0,4. Socialt reglerat mönster för ätande hänger ihop med normalvikt.

    – Många är så fixerade vid vad vi äter, jag vill fokusera på hur vi äter, säger Claude Fischler. Nutrition borde vara en socialvetenskap, understryker sociologiprofessorn.


    Oroar du dig för att den gemensamma måltiden är på utdöende?

    – Det är inte mitt jobb att vara orolig. Sociologi bygger på axiologisk neutralitet. Man dömer inte, svarar professorn och tillägger att varje kultur har något som är centralt i det sociala umgänget och de vanorna är nog bestående.

    – För fransmän är det maten, engelsmän ölen, finländare har sin bastu.

    Vad är centralt för oss i Sverige? Fikat, kanske? Vi har en fin gammal konditorikultur. Köp tre olika sorters mjölk och bjud hem någon på en kopp kaffe för att resonera om saken.

    Annons
    Annons
    X

    ”För fransmän är inte ätande en ensamaktivitet. Det är kanske en nyckel i beteendet som minskar risken för överätande och viktökning. När man är i grupp äter man mindre”, säger den franske sociologiprofessorn Claude Fischler.

    Foto: Carl Bredberg Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X