Annons

”Satsning på snabbtåg riskerar bli förlustaffär”

Bland annat lågprisbolagen på flygsidan innebär starka begränsningar för betalviljan för höghastighetståg. Hur operatörerna av höghastighetstågen skall kunna prissätta så att de täcker sina egna kostnader plus den ruggigt dyra spårinvesteringen framstår som en gåta, skriver professorerna Per-Olov Johansson och Bengt Kriström.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Satsningen på Botniabanan är ett exempel där prognoserna tycks ha grovt överskattat antalet resenärer och deras betalvilja, skriver Per-Olov Johansson och Bengt Kriström.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1

Satsningen på Botniabanan är ett exempel där prognoserna tycks ha grovt överskattat antalet resenärer och deras betalvilja, skriver Per-Olov Johansson och Bengt Kriström.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1
Satsningen på Botniabanan är ett exempel där prognoserna tycks ha grovt överskattat antalet resenärer och deras betalvilja, skriver Per-Olov Johansson och Bengt Kriström.
Satsningen på Botniabanan är ett exempel där prognoserna tycks ha grovt överskattat antalet resenärer och deras betalvilja, skriver Per-Olov Johansson och Bengt Kriström. Foto: Henrik Montgomery/TT

Enligt SOU 2009:74 genererar en satsning på höghastighetsbanor mellan Stockholm och Göteborg respektive Malmö ett samhällsekonomiskt överskott på 16 miljarder (som så kallat nuvärde). I utredningen förutsätts i baskalkylen investeringskostnaden vara 103 miljarder. Skulle investeringskostnaden uppgå till 320 miljarder, som nya studier tycks indikera, blir förlusten svindlande 200 miljarder. Det rör sig naturligtvis om en mycket grov schablonberäkning men den ter sig illavarslande.

Annons
Annons
Annons