X
Annons
X
Recension

Figaros bröllop Satir på speed i Figaros förvirrade värld

När "Figaros bröllop" spelas i Beaumarchais pjäsversion torde musiken inte ha avgörande betydelse. Ändå finns något i Anders Ortmans lekfullt plingande stämningsmusik som förstärker Moqi Simon Trolins iscensättning. Rollerna framstår som uppskruvade, dansande figuriner på speldosor.

”Figaros bröllop” med Lisa Larsson som Suzanne och Robert Olofsson som Figaro.
”Figaros bröllop” med Lisa Larsson som Suzanne och Robert Olofsson som Figaro. Foto: Malin Arnesson

Beaumarchais förrevolutionära satir från 1784 gisslar aristokrati och makthavare i ett djupt ojämlikt samhälle. Den smarte grevebetjänten Figaro känner raseri mot överklassens cynism och missbruk av privilegier. Moqi Simon Trolins bearbetning och regi betonar Figaros allvar, i en societetsmiljö av självupptagna sprättar.

Robert Olofsson möter kreativt rollen som Figaro, han som ska gifta sig med Suzanne (Lisa Larsson) och söker hindra att Tobias Borvins greve Almaviva ska utnyttja sin herremansrätt till sex med bruden. Men Figaros och Suzannes intriger för att lura greven leder ju till en "galen dag", enligt pjäsens undertitel.

”Figaros bröllop” med Lisa Larsson som Suzanne och Robert Olofsson som Figaro.

Foto: Malin Arnesson Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X