Annons

Hans-Roland Johnsson:Sartres teater dramatiserade det existentiella valet

Det var som dramaförfattare Jean-Paul Sartre slog igenom. Pjäserna, som behandlar instängdhet och individer som står inför avgörande val, är dock mer filosofiskt intressanta än dramatiskt verkningsfulla.

Publicerad

Det är knappast någon överdrift att påstå att
Jean-Paul Sartre var en av förra århundradets mest kända och betydande intellektuella personer – Bernard-Henri Lévys stora bok om Sartre från 2000 bär talande nog titeln ”Le Siècle de Sartre” (Sartres århundrade). Sartre var också mycket omstridd, och receptionen av hans filosofiska och litterära verk påverkades av hans ofta, åtminstone i kritikernas ögon, kontroversiella politiska ställningstaganden och engagemang. Hundraårsminnet av Sartres födelse förra året gav således inte oväntat upphov till ett stort antal artiklar och böcker som avsåg att summera hans gärning som filosof, författare, essäist, litteraturvetare och politiskt aktiv intellektuell. I dag, när det politiska klimatet ser annorlunda ut än på 40- och 50-talen, när Sartre inte längre är en obligatorisk kulturell referens och när existentialismens storhetstid ligger bakom oss, kan vi kanske med nya, kritiska, ögon utvärdera Sartres insatser på det filosofiska och skönlitterära området och göra ett, om än provisoriskt, bokslut.

Ett utmärkt tillfälle att bilda sig en uppfattning om dramaförfattaren Sartre och bedöma hur väl hans pjäser står sig i dag – mer än 50 år efter att de skrevs, erbjuds av publiceringen av hans samlade teaterproduktion i Pléiade-serien på förlaget Gallimard (
Théâtre complet, utg. Michel Contat, 1 650 s).

Annons
Annons
Annons