Recension

Blå skymningSårig självrannsakan

FÖRLUST Satserna är rituella upprepningar när Joan Didion försöker förstå att dottern är borta och att dagen är över. Det förspillda nuet är det mest sorgliga, skriver Elisabeth Hjorth.

Uppdaterad
Publicerad
John Gregory Dunne, Joan Didion och deras adoptivdotter Quintana Roo Dunne.

John Gregory Dunne, Joan Didion och deras adoptivdotter Quintana Roo Dunne.

Foto: JOHN BRYSON/SYGMA/CORBIS/SCANPIX
Annons

”Jag vill inte att du ska dö mamma.” ”Jag ska inte dö.” ”Inte förrän du blir jättegammal?” ”Nej, inte förrän då.”

Femåringens förhör äger oftast rum på kvällarna. Svaren går på autopilot, slirar lite men landar till sist i hans huvud så att sömnen äntligen kan infinna sig.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons