Sårbara ritualer styr samexistens

Det speciella med offentliga platser att främlingar möts i ett känsligt samspel. Det vi lär oss på sådana platser är en kosmopolitisk anda som kan stå modell för hur alla hänsynsfulla sociala relationer skulle kunna vara.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är svårt att låta bli att fascineras av scenen i kön till uttagsautomaten: den lilla kanske 80-åriga damen i finkappa som letar i handväskan efter sitt bankkort, bakom henne en stor man med mc-väst och tatueringar på svällande biceps, tålmodigt väntande. Han kunde ha trängt sig före, hon hade inte kunnat hindra honom och andra skulle sannolikt inte ha gripit in. Men de står där fredligt, väntande på sin tur och låter sig styras av en social samspelsordning som bygger på hänsynsfull ouppmärksamhet. Det är en ordning som vi kan iaktta på offentliga platser där okända, ”osignifikanta andra”, kommer kroppsligt nära varandra i flyktiga möten och den trotsar ofta ordningar som bygger på makt i olika former. Varje gång den i situationen starke inte tar för sig på bekostnad av den svagare i alla de köer och människoströmmar som kännetecknar offentliga platser, bekräftas denna ordning.

Nordamerikanska forskare har intresserat sig för den offentliga platsens sociala samspel och många har gjort det inspirerade av den tyske sociologen Georg Simmel, verksam kring 1900, i synnerhet hans tankar om hur en idealsfär omger individen och anger en gräns för det privata rummet bland såväl kända som okända andra, men också hur den sociala intensiteten i urbana miljöer möjliggörs av att individen stänger av sina känslor och samspelar med andra som om de vore cyklar, papperskorgar eller lyktstolpar. I den amerikanska sociologins Chicagoskola kom detta att bli viktiga drag i den urbansociologi som utvecklades under första halvan av 1900-talet, till exempel av Louis Wirth i artikeln ”Urbanism as a way of life” från 1938. Där beskriver Wirth en livsform baserad på anonymitet, heterogenitet och social täthet.

Annons
Annons
Annons