Annons
Recension

KlarsynenSaramago avslöjar maktspråk

FOLKETS PROTEST Den politiska förvirring och kris som uppstår när stadens alla medborgare röstar blankt är uppsluppen politisk satir på Nobelpristagarnivå. José Saramagos senaste roman är strålande och uppfordrande läsning, skriver Mats Gellerfelt.

Publicerad

Det kanske inte har förespeglat alla, men nog är den portugisiske Nobelpristagaren José Saramago en av samtidens allra roligaste författare, trots den ofta grymma svärta som finns i hans verk, det äckel han tycks känna inför civilisationens och inte minst politikens förfall, där andliga ideal och politiska ideologier förpassats till periferin. Men mitt i allt detta finns en satirisk ådra, en paradoxal uppsluppenhet inför maktens korrupta metoder och språk, dessa dimridåer som läggs ut för att medborgarna skall fås att tro att de lever i frihetens och yttranderättens riken.

Så också i den nya romanen, Klarsynen, än en gång i briljant översättning av Hans Berggren, ytterligare, som så ofta när det gäller Saramago, en till lika delar fantasmagorisk och allegorisk berättelse om den politiska värld vi alla lever i. Även här är författaren sin karaktäristiska form trogen: styckena är långa utan utgångar, dialogerna inflätade i den löpande texten (det gäller att ha koll på vem som talar), och närvarande är en allvetande berättare av 1800-talssnitt, som lägger till rätta och spekulerar.

Annons
Annons
Annons