X
Annons
X

Sarah Palin och kyrkans klassresa

Sarah Palin skrämmer slag på Amerikas kuster. I djupblå, demokratiska stater som Kalifornien och New York fasar man inför tanken att få en konservativ abortmotståndare och kreationist i Vita huset. För John McCain var valet av Palin delvis ett försök att bättra på kampanjens religiösa image – ett område där republikanernas kandidat detta år faktiskt tog stryk av demokraternas. Nu, med pingstvännen Palin ombord, har republikanerna stärkt sina aktier hos de evangelikala väljarna.

Som en anspelning på hennes koppling till pingströrelsen – vilken hon under många år tillhört även om hon för närvarande är medlem i en oberoende, evangelikal församling – publicerade Washington Post en satirteckning med en tungomålstalande Palin i telefonsamtal med Gud ­Fader själv. Teckningen väckte ont blod i religiösa kretsar, men det var inte första gången som pingstvännernas religiösa praktiker förlöjligades i medierna. Rörelsen räknar 1906 som sitt födelseår; det var då en liten grupp som samlades på Azusa Street i Los Angeles under ledning av den färgade predikanten William Seymour upplevde "dopet i Anden". Redan efter några veckor kom de första negativa artiklarna. Tidningarna förfärades över det karnivalistiska, extatiska kaos som rådde på mötena, men också över att svarta och vita firade gudstjänst tillsammans – något som ansågs otänkbart i det tidiga 1900-­talets segregerade Amerika. Denna praxis väcker emellertid frågor om hur den evangelikala kristna rörelsen ska förstås rent politiskt. Att bryta med den rådande segregationen i samhället är knappast en politiskt konservativ handling. Det indikerar snarare radikalitet och en progressiv attityd. Men hur går detta ihop med det faktum att majoriteten av Amerikas väckelsekristna – den så kallade religiösa högern – idag röstar republikanskt?

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X