Annons

Kristoffer Leandoer:Sara Danius visade vad romaner gör med världen

Sara Danius (1962–2019).
Sara Danius (1962–2019). Foto: Bertil Enevåg Ericson/TT

Som litteraturhistoriker hade Sara Danius den ovanliga förmågan att kunna gå tillbaka till skaparögonblicket, att se med författarens ögon. Hon visade hur stor litteratur inte gör världen begripligare, utan tvärtom gestaltar dess fundamentala obegriplighet.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

År 2013 invaldes Sara Danius som ledamot av Svenska Akademien på stol nr 7.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1

Den 20 december 2013 håller Sara Danius sitt inträdestal i Svenska Akademien, ett äreminne över företrädaren Knut Ahnlund, som decennier tidigare lämnat verksamheten på Börshuset i vredesmod. En brödlimpa inköpt på Konsums bageri spelar viss roll i detta tal, som annars mest handlar om litteratursyn och omvärldsblick, stridsberedskap och textproduktion: Ahnlund kunde tillåta sig sådana bageriutflykter, säger Danius, ”eftersom han visste vem han var. Framför allt visste han exakt vad han var ute efter”.

Ahnlund? Det är ju sig själv hon talar om. Man behöver bara byta ut brödlimpan mot en tvålbit, en kokbok eller en slipsknut för att det ska bli uppenbart. Hennes samma år utgivna essäbok om romankonsten heter ”Den blå tvålen”, och hon lägger sista handen vid nästa års essäbok ”Husmoderns död”, där man bland annat kan läsa om ”Proust och majonnäsen”. Det är knappast första gången en talare har använt sin föregångare som förevändning för att presentera sig själv. Hon vet vem hon är, hon vet exakt vad hon är ute efter, och hon vet att denna visshet gör att hon inte bara kan utan måste ge sina intressen och idiosynkrasier fritt spelrum.

Annons
Annons
Annons