Annons
X
Annons
X

Säpouppdrag hotar åsiktsfriheten

RADIKAL ISLAMISM Säpos uppdrag att kartlägga ”islamistisk extremism” kan inte tolkas på annat sätt än att det även omfattar att kartlägga en minoritetsgrupps åsikter, skriver kriminologiprofessorn Janne Flyghed och människorättsjuristen Anna Wigenmark.

Ett av säkerhetspolisens centrala uppdrag är att över- vaka individer och organisationer som kan tänkas använda våld för att förändra samhället. Det arbetet ska utföras oavsett vilka politiska eller religiösa motiv förövarna kan tänkas ha.

Det är därför vi med viss för- våning tar del av integrations- minister Nyamko Sabunis rege-ringsuppdrag till Säpo att ta fram ”en nationell helhetsbild över den våldsbejakande islamistiska extremismen” i Sverige. Vi utgick ifrån att detta redan ingick i Säpos verksamhet. Varför skulle de ha missat just denna typ av våldsbejakande extremism?

Så sent som i fjol presenterade dessutom Säpo och Brottsförebyggande rådet en rapport som beskriver hur den våldsamma politiska extremismen ser ut. Även om man kan luras att tro att Säpos och Brås rapport nu i princip upprepas, men med inriktning mot våldsbejakande islamistisk extremism är det, enligt vår mening, tydligt att islamistkartläggningen går betydligt längre.

Annons
X

Granskningen av vit makt och den autonoma miljön utgick från den politiska brottslighet som dessa rörelser begått. Det uppdrag som säkerhetspolisen fått nu kan inte tolkas på annat sätt än att det omfattar att även kartlägga en minoritetsgrupps åsikter och åskådningar, som utan att vara kopplade till brott, på något sätt bejakar våldshandlingar begångna av islamistiska skäl. Ett sådant upplägg riskerar att bryta mot såväl rätten till åsiktsfrihet och religionsfrihet som till privatliv.

Kartläggningen blir dessutom ännu mer tveksam med tanke på att svensk rätt inom kort, genom tillägg i terroristlagstiftningen, lär införa inskränkningar i åsikts- och yttrandefriheten genom att kriminalisera uttryck som tolkas som ett förhärligande av terrorhandlingar. Att Säpo-uppdraget saknar definition av islamism och att det fortfarande inte finns en universell definition av begreppet terrorism, gör inte uppgiften mindre komplicerad. För många är fortfarande den enes frihetskämpe den andres terrorist.

Enligt uppdraget ska Säpo beskriva ”radikaliseringsprocessen” fram till våldsbejakande islamistiska miljöer. I uppdraget hänvisar Sabuni till den famösa Rosengårdsrapporten
Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild från Malmö, som Försvarshögskolan tog fram. När regeringen gav Försvarshög- skolan uppdraget gällde det en kunskapsöversikt om förebyggande insatser mot våldsinriktad extremism och radikalisering. Att skaffa kunskap om våldsam extremism oavsett religiöst eller politiskt prefix, föreföll vara en rimlig utgångspunkt. Men när utredarna skred till verket hade uppdraget, i dialog med integrations- och jämställdhetsdepartementet, dramatiskt begränsats till att gälla enbart islamistisk extremism och framför allt processen som långt föregår själva våldsbejakandet.

Någon möjlighet att kontrollera utredningens slutsatser eller ens få en uppfattning av hur stort problemet var visade sig vara svårt eftersom ursprungsmaterialet oturligt nog destruerades i samband med att kritiken växte.

Det kan också vara värt att notera att insamling av muslimers åsikter i Säpos regi redan pågår. Säpo har en pågående dialog med människor, mest unga muslimer, som man tror kan dras in i säkerhetshotande verksamhet. Dialogen beskrivs som ett frivilligt samtal där Säpo berättar vilka lagar som gäller här och eventuella konsekvenser av fortsatt verksamhet. Det ser måhända bra ut på pappret. I verkligheten bedrivs sam- talen på ett föga jämbördigt sätt och upplevs av många som inte särskilt frivilliga.

Övervakningen har gått så långt att människor är oroliga över att gå till moskén på fredagsbön eftersom de inte bara vet att någon kontrollerar dem utan också att man är rädd för att besöket placerar dem i ett extremistfack.

Det finns dessutom flera exempel på att information om människor delges till andra, mindre nogräknade säkerhetstjänster där tortyr används som förhörs- metod och med terroristdefinitioner som går långt utöver vad vi här i Sverige valt att kriminalisera.

Sabunis uppdrag riskerar att öka rädslan och utanförskapet hos människor som redan idag misstänkliggörs på grund av sin tro. Det spär på främlingsfientlig- heten och kan därmed bli direkt kontraproduktivt. För närvarande ökar antisemitiska och islamofobiska hatbrott i Sverige. Borde det inte vara en lämpligare uppgift att istället lägga den dryga miljon Sabuni anslagit för det aktuella uppdraget på ett utökat, förebyggande arbete mot hatbrott?

Om nu Säpo trots allt tänker genomföra detta, får vi hoppas att uppgiften inte hamnar hos samma utredare som gjorde Rosengårdsrapporten eller ens enbart hos Säpos egen stab, utan att man hittar personer som är tillräckligt kompetenta att ro denna delikata uppgift i land. Till att börja med bör Säpo urskilja vad i uppdraget som faktiskt inte lämpar sig för säkerhetspolisens kontroll
.

Förhoppningsvis kommer Säpochefen Anders Danielsson, som säger sig vara en företrädare för öppenhet och mänskliga rättigheter, fram till att just åsikts- registrering är något som svensk säkerhetspolis inte (längre) ska hålla på med.

JANNE FLYGHED

professor i kriminologi Stockholms Universitet

ANNA WIGENMARK

människorättsjurist, Civil Rights Defenders (tidigare Svenska Helsingforskommittén)

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X