Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Johanne Hildebrandt: Säpos DDR-arkiv måste öppnas

Det är märkligt att Säpo inte vill öppna Stasiarkiven. Vem är det egentligen man försöker skydda, och varför har en forskare belagts med munkavle?

I Birgitta Almgrens bok om svenskarna som spionerade för DDR beskrivs 57 människor som arbetade för Stasi, kommunistdiktaturens hemliga polis. En av dem beskrivs som en socialdemokratisk journalist som iskallt svek sina partikamrater, en annan är en gymnasielärare som fått utbildning i luftförsvarets teknik för spaning och observation och där finns också en företagare som bytte information mot fördelaktiga affärskontrakt. Almgren är professor i tyska och forskare. Efter en lång rad överklaganden gav regeringsrätten henne rätt att få tillgång till Säpos arkiv i Sverige och läsa uppgifterna om de svenska Stasiagenterna.

Hon förbjöds dock att kontakta personerna i handlingarna och hon får inte avslöja deras identitet. Att en forskare beläggs med munkavle på detta sätt är tämligen häpnadsväckande i ett land som påstår sig vara en öppen demokrati.

Annons
X

Lika märklig är den svenska oviljan att göra upp med det förflutna trots att det handlar om landsförräderi. Tyskland har öppnat sina arkiv för länge sedan eftersom det är det enda sättet att komma vidare. På Balkan har man sänt de skyldiga till inbördeskriget till krigstribunalen i Haag. Till och med i Rwanda där det vidrigaste folkmordet i modern tid begicks har man genomdrivit en försoningsprocess.

Men i Sverige stoppar man huvudet i sanden och låtsas som om inget dåligt någonsin har hänt. Likt en neurotisk hemmafru från 1950- talet försöker man hålla upp en perfekt fasad.

Säpo hävdar att alla DDR-agenter var tvungna att värva en eller två andra vilket gjorde att det gick inflation i systemet och att arkiven därför ska tas med en stor nypa salt. Likväl skrevs det nära 3 000 Stasirapporter om Sverige mellan 1950 och 1989, vilket var mest i Norden, och att värva svenska agenter var en prioritet för DDR.

Ett akademikerpar som finns på listan nekade till allt när Expressen sökte upp dem. När det avslöjades att Jan Guillou utfört uppdrag åt KGB försökte han förgäves förringa och minimera sin insats. Magnus Utvik, däremot, gör precis tvärt om. I sin bok
Med Stalin som gud (Norstedts) beskriver Utvik hur han drogs in i en kommunistisk sekt som 17-åring och blev hjärntvättad. Att stå för sina handlingar och ge en förklaring i en dåtida kontext är hederligt och inger respekt. Utviks bok bidrar också med en viktig pusselbit till vår nutidshistoria.

Det är sådant som behövs för att lära av misstagen och göra upp med extremvänsterns gyllene epok. Att försöka dölja saker gör bara att rykten och diverse teorier växer sig starkare. Är oviljan att öppna Säpoarkiven egentligen en stor mörkläggning av svenska statens vapenaffärer med DDR? Eller handlar det om mäktiga människor som skyddar varandra?

Spekulationerna kommer inte att försvinna förrän alla kort är utlagda på borden och all sanning kommit fram. Därför måste Säpoarkiven öppnas.

Johanne Hildebrandt är författare och krigsreporter aktuell med boken
Krigare (Forum).

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X